En strippa är en strippa är en strippa

Foto: Stefan Jerrevång

avMalin Wollin

RELATIONER

Tuttar är härligt. Ingen i hela världen kan säga emot. Jag älskar tuttar i alla dess former och jag kan absolut förstå tuttfixeringen.

Vidare så älskar jag även rumpor och höfter och vackra axlar, bara ryggar och mejslade vadmuskler. Jag älskar verkligen kvinnokroppen, den är så mycket vackrare att vila ögonen på än den vackraste av manskroppar. Mäns kroppar är Jaha? och kvinnors kroppar är Ah!

Kvinnans kropp är ett mästerverk och ögongodis, absolut. Men underhållning? Tveksamt.

Och med tveksamt menar jag Nej.

Jag kan förstå att det blir liv i luckan när tutt-tofsarna dyker upp scen.

Det finns så mycket att välja på i form av musik, teater, ståupp, dans.

Varför tuttfior som struttar?

Ett par gånger om året kommer jag ut på vuxenskoj, då vill jag se en fem plus-film på bio, en teaterföreställning, en opera på Kalmar slott, en intim spelning med Anna Ternheim.

Tuttar med tofsar kan jag göra hemma, med Joachim.

Det uppfinns så mycket trams nu för tiden. Det ska strippas på gymmet och man tror att WOW vi har uppfunnit hjulet. Nej, det har ni inte.

Burlesk, strippgympa, smakfulla foton i Café, allt är bara ursäkter.

Man verkar tro att man har lanserat något nytt med burlesken men företeelsen är ju äldre än prinsessan Lilian och det handlar bara om att exponera kvinnokroppar. Det spelar ingen roll vad vi kallar det. A rose is still a rose.

Precis som strippan Izza har jag svårt att hitta övriga skillnader annat än att burlesken är snyggare paketerad. Men en strippa som börjar med Filippa K och slutar i underbyxorna är ändå en strippa.

Burlesktruppen försvarar underhållningsformen med att de minsann hänger ut sina celluliter och kroppskomplex men om man vänder på det resonemanget så innebär det alltså att en felfri, tajt och självsäker tjej är ofinare än en som vågar bjuda på sina gropiga lår.

En strippa är en strippa är en strippa och jag skulle bli ordentligt för-e-bannad om jag jobbade på låt oss säga ett kommunalt bolag och min chef tyckte att efter maten blir det halvnakna damer på scen.

Jag skulle gå hem och fundera över varför jag som har slitit hårt ett år inte kunde få underhållning som lämnade bestående intryck snarare än behå-ende avtryck på en rygg med kroppskomplex.