”Ge fröken ett äpple – inte en spa-weekend”

avTerri Herrera Eriksson

Publicerad:
Uppdaterad:

Terri Eriksson om presenter till lärarna: Omåttliga generationen har gjort det igen

Terri Herrera Eriksson är Wendela-krönikör.

Såhär i skolavslutningstider fick Wendelaredaktionen ett mejl från uppbragt mor som har lessnat på alla tjugor till present till läraren, dagisfröknarna, simläraren, fritidssnubben you-name-it.

"De har ju bara gjort det som förväntas av dem", menade hon.

I viss mån håller jag med, framförallt när det gäller att ge gåvor till varenda funktionär som har varit i närheten av ens barn.

Måste verkligen precis alla ha presenter?

Det är lite som drickskulturen. Jag är redo att punga ut en hel del om jag får extra bra service.

Men jag öppnar inte plånboken för varje uttråkad tjomme som häller upp en öl.

Vad kommer härnäst – ska jag ge brevbäraren en tia varje gång hon ger mig post?

Samtidigt är jag faktiskt villig att ge ett äpple till fröken varje dag bara hon stannar kvar och är lika bra som nu.

Kalla det muta, men så är det.

När jag själv var lärare på högstadiet i en betongförort började jag nästan gråta av rörelse varje gång jag fick en slokad ros.

Som lärare är man jätteglad när det kommer lite variation från de sedvanliga arga samtalen; de från föräldrar som tycker att det är skolans uppgift att uppfostra deras barn.

Däremot har jag reagerat på insamlingarnas summa.

En gång i tiden – för inte alltför länge sen – räckte det med en eller ett par tjugor.

I många områden är det numera legio att be om en hundring till pedagogerna.

På kompisen H:s förskola räckte de insamlade pengarna till en varsin spadag på Hasseludden Yasuragi, ett av Sveriges mest exklusiva span.

– 900 spänn till varje fröken, fräste min kompis som vägrade att betala. Så dyra presenter får inte ens min morsa. Och för mig som har flera barn blir det sjukt mycket pengar att lägga ut på alla insamlingar. Jag gör det inte!

Hasseludden. Omåttliga generationen har gjort det igen.

Vad är det för fel på ett vanligt presentkort på ett par hundra och en blomma?

Eller en chokladask? Pocketbok, någon?

Ja, jag bidrar gärna till avslutningspresenten utan att knorra.

Men jag är glad om vi håller oss på rätt sida av hundralappen – och lyxsemestern.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM