Är det modigt – eller dumt?

avAnnica Lundbäck

RELATIONER

Läsarpanelen: ”Risken finns alltid att jag skulle ångra mig”

En ung kvinna som aktivt väljer bort barn provocerar.

– Kvinnlighet är fortfarande så starkt förknippat med moderskap, säger forskaren Erika Alm.

Varje individ har rätt att bestämma över sin egen kropp. I alla fall till en viss gräns – och med viss hjälp av staten.

Erika Alm, idéhistoriker vid Göteborgs universitet, har studerat synen på kroppen i de statliga utredningar som legat till grund för de lagar om abort, könsbyte och sterilisering som stiftades på 1960- och 1970-talen och som gäller än i dag.

I utredningarna framhålls statens skyldighet att hjälpa medborgarna att göra medvetna, förnuftiga val och skydda dem från att fatta förhastade beslut.

Går inte att gå tillbaka

En konsekvens av det är man måste ha fyllt 25 år för att få sterilisera sig. För ett könsbyte räcker det att vara myndig, det vill säga 18 år.

– En sterilisering är en irreversibel operation och utredarna ville minimera antalet ångerfall. Vid 25 års ålder antogs man ha passerat det familjebildande stadiet, ha träffat en stadig partner och fattat ett gemensamt beslut om att inte ha fler barn, säger Erika Alm.

Att sterilisering skulle kunna vara en metod för att inte få barn över huvud taget, diskuteras inte ens.

Erika Alm tror att det beror på att vår syn på människan är så starkt kopplad till reproduktionen, att vi ska föra vårt arv vidare.

”Den som väljer bort barn ifrågasätts”

– Det ligger så djupt rotat hos oss, att den som väljer bort barn blir väldigt ifrågasatt. Framför allt om det är en kvinna, säger hon.

Utåt sett, konstaterar hon, talar vi om vikten av jämställdhet och att kvinnor ska delta i arbetslivet på lika villkor som män. Men i det privata sätter vi fortfarande likhetstecken mellan kvinnlighet och moderskap.

– Det är en oerhört seglivad föreställning. Det ser vi ju inte minst i statistiken över vilka som tar ut mest föräldraledighet, säger Erika Alm.