Höjdhoppet

RELATIONER

Efter skadan tar Kajsa Bergqvist sats mot de högre höjderna

1 av 2
Om jag känner att jag inte fått ut det jag har eller gjort något misstag så blir jag förstås besviken.

Fantastiska vågor.

Så heter den.

Fast på franska, förstås. Det är en strand, bara tio minuters bilfärd utanför Monte Carlo och det är Kajsa Bergqvists hemliga tillflyktsort.

Här sitter fransmännen själva under skyddande solhattar och njuter av saltet, vinden, vattnet och lugnet. Men i dag är det nästan folktomt.

Kajsa klär sig i stylistens kläder.

När du läser den här artikeln har två saker hänt:

Det skvallras hej vilt om att Kajsa Bergqvist och regissören Måns Herngren ätit middag ihop i Monte Carlo, när Herngren besökte Cannes-festivalen.

– Det där vill jag inte kommentera, säger Kajsa när jag frågar. Det har varit ett jävla ringande från journalister. Men jag vill inte säga något.

OK.

Den andra stora händelsen är att Kajsa fått en kanonstart på säsongen, i Sevilla. Hon är, efter skador, Sveriges favorithöjdhoppare igen.

Men här, på stranden, visar hon en ny sida. Långt från höjdhopparens linne och bikinishorts. En sorts ”punk-Kajsa”. Frisyren är lite rufsig, kläderna är i ruffa snitt, med stora nättröjor och tunga bälten, och kjolarna tyngs av tyg.

Efter ett par timmars fotografering kör vi tillbaka till Monte Carlo.

Mitt i smeten ligger Kajsas lägenhet. Hon har utsikt över ”Den gyllene cirkeln”, rondellen kring vilken allt som gjort Monte Carlo känt ligger: Casinot. Café de Paris. Hôtel de Paris. Med mera, med mera.

Men när vi ska ut och ta en drink senare på kvällen så är det inget av dessa ställen som Kajsa väljer.

Istället går vi till ett av hennes favorithak. Zebra square. Ett hypercoolt ställe vid havet där fåtöljerna på den öppna altanen är vita, stora och mjuka. Hon beställer en cosmopolitan (”Det var länge sedan?”). Lutar sig tillbaka. Njuter av kvällsvärmen.

– Jag hade kanske inte trott att jag skulle hamna i Monaco när jag var liten. Det känns lite speciellt. Lite så där? ”Gud, jag bor verkligen här!” Det är helt otroligt när man bara sitter vid havet och njuter. Det finns flera orsaker till att jag hamnade här. Träningsskäl, eftersom det är varmt och jag kan träna utomhus när som helst. Jag känner mig inte lika påpassad här som hemma, och det är lugnare överhuvudtaget. Sedan är det givetvis de ekonomiska fördelarna med att bo här. I en idrottskarriär tjänar man pengar under ganska få år. Inte som under en normal arbetskarriär. Och då vill man ju passa på att spara pengar.

Är du så rik att du inte behöver jobba sedan?

– Nej. Och det har jag inget intresse av att bli. Jag mår dåligt när jag inte har mycket att göra. Jag hatar att ha för mycket tid. Efter min karriär kommer jag att jobba. Även om jag kanske inte behöver.

Den ultimata flickdrömmen då? En dans med prinsen? Jodå. Det har Kajsa i alla fall varit med om.

– Prins Albert är trevlig. Det är ju en vanlig människa bakom titeln.

Dansade han bra?

– Jag var mer koncentrerad på min egen insats. Det var på en tillställning, en galamiddag här i Monaco och enligt tradition skulle prinsen inleda dansen med sin bordsdam. Och jag hade på mig ett par nya, jättehöga leopardskor och kort klänning. Och så skulle man upp på dansgolvet? Men ett par trehundra människor som stirrade? Och så spelade de ”Mambo no 5”. (Skratt). Jag hann med andra ord inte notera om han var en duktig dansare.

EM i augusti. Vem är din främsta fiende där?

– Hon som vann inomhus-EM, ryskan Marina Kuptsova. Hon har gått framåt med nästan en decimeter sedan i vintras. Hon är den som ser bäst ut i år.

De här tjejerna måste ändå vara dina fiender. Men hänger ni ändå tillsammans?

– Det blir lite uppgrupperat i höjdhoppsgänget. De som kan engelska håller ihop och är väldigt bra kompisar. Jag brukar dela rum med en tjej från Sydafrika och då lär man ju känna varandra.

– Är det VM och OS då är det inte så där: ”Nämen, tjena! Hur är läget i dag?”. Då håller man sig ju på sin kant. Men är det en vanlig tävling så är det mer avspänt. Då är det den som har bäst dag som vinner.

– Om det är en viktig tävling så tittar jag inte på någon av mina konkurrenter när de hoppar. Det kan bli psykande: ”Åh, shit! Vad bra hon hoppade!” Jag försöker bara låta tankarna driva iväg och när det är dags för mitt hopp så är det dags att komma in i rytmen igen.

Du har haft inflammation i slemsäcken i hälen. Det låter rätt ruskigt.

– Mm. Man kan i princip bli skadad överallt och det mesta man gör i träningen är ju att bygga upp sig så att man inte skadar sig. Man får lära sig sådana saker att det finns något som heter slemsäckar i kroppen. (Skratt.) Och de finns överallt – mellan lederna så att inte friktionen ska slita på själva benen. Där kan man i alla fall bli inflammerad. Det känns lite löjligt. Hela min slemsäck har blivit berömd!

– En annan skada som jag haft var när jag krossade en fettkudde i hälen. Det är inte heller så fräscht. (Skratt.)

– Nu är jag i princip återställd. Jag har kört alternativ träning.

Hur tänker du? Jag menar – när börjar du bli nervös inför en tävling?

– Den mentala förberedelsen börjar så fort jag börjar tänka på mästerskap. Så den förberedelsen började redan i höstas. Jag behöver hela tiden ett mål. När jag går in och kör mina svettiga tuffa pass på gymet så tänker jag hela tiden: ”OK, EM, då ska jag vara så fruktansvärt bra!” Successivt blir det mer och mer fokusering ju närmare mästerskapen man kommer.

Ligger du sömnlös?

– Nej. Jag kan slå av och på. Men precis veckan innan en tävling går jag in i mig själv och är inte social. Då fokuserar jag. Då är jag trist. Jag är lättretlig och väldigt frånvarande.

Hur är det precis när du kommer in på arenan och du har överdragskläderna på dig? Vad är tjusningen?

– Tjusningen i en stor tävling är att det känns lite gladiatorspel. När man står utanför arenan och värmer upp hör man ”ROOOAAAR!” – publikens stora vrål när någon presterar något. Så, när man är uppvärmd, går man oftast ner under jorden innan man kommer ut på den upplysta stadion mitt i och ser allt runt om kring? Det häftigaste är precis när man ska hoppa och får med hela publiken, när alla är som en enda stor röst. När man får dem att klappa och skrika samtidigt? Det är så häftigt.

Handstilen avslöjar Kajsa

Viljo Mento, leg. psykolog och grafolog:

4 röster om Kajsa Bergqvist

Bengt Jönsson, tränare:

Foto: Peter Kjellerås

Gunnar Bergqvist, pappa:

Foto: Niclas Hammarström

Karin S-Bohgard, Kajsas gymnastiklärare på gymnasiet och ledare i Turebergs FK:

Erica Johansson, längdhopperska och landslagskamrat:

Foto: Anders Wejrot