”Stoppa empatin i bakfickan och använd med måtta”

RELATIONER

Så upplyftande det inte måste vara för en man att läsa ”egenskaper som anses traditionellt kvinnliga är något som många anser att en bra chef ska ha ... empatisk, kommunikativ, öppen och stöttande både känslomässigt och i arbetet”

Hur känns det att vara en del av en grupp som har bristande empati?

Och vad säger det om kvinnliga chefer? Har de lyckats tack vare sin empati eller trots den?

Eller är det kanske så att vacklande omsorg om kollegor är en förutsättning för att klättra högt upp?

Vi pratade om detta med kvinnor och karriär på en middag för ett par dagar sedan. Titti Qvarnström heter kvinnan som precis fått en stjärna i Guide Michelin. Sveriges första. Sug gärna en stund på den extrema orimligheten i detta. 

Jag försökte mellan mina andningspauser göra en sliten och ofta använd men icke desto mindre korrekt feministisk analys som går ut på att hemma lagar kvinnorna mat och det är inte värt ett piss och på krogen lagar männen mat och det är jättevärt. 

Detta mönster kan appliceras på fler områden. Tillgång på makt till exempel. Hemma är det kvinnorna som styr (källa: alla jag känner samt alla jag inte känner) Sedan går kvinnorna till arbetet och förvärvsarbetar för en man. 

Häpp. 

Allt för många kvinnor strävar efter att bli omtyckta. Allt för många kvinnor är livrädda för att få ovänner. ”Vad ska de tänka om mig nu?”. Skit i det du, folk snackar så mycket ändå. Kvinnans värld: skitsnack och svek. Så jobba på, ha empatin i bakfickan och använd med måtta. 

Sikta mot stjärnorna, folk kommer tycka att du är en kärring, bitch, hysterisk samt kall alldeles oavsett. 

Så då kan du ju lika gärna göra karriär.

ARTIKELN HANDLAR OM