"Jag behöver peppning för att inte bli skogstokig"

RELATIONER

Terri Herrera Erikssons barn har fortfarande inte kommit

Jag måste börja med en rättelse. Förra veckan stod det i föräldrakrönikans rubrik att jag var gravid på övertid. Det stämmer inte.

NU är jag däremot gravid på övertid. Babykläderna är nedplockade från vinden och tvättade. De tidigare gravida medsystrarna fick barn i helgen. Vi har kommit till ”Vecka 40” i alla skrifter som har rubriken ”Din graviditet – vecka för vecka”.

Om jag skulle skriva en sån text skulle jag definitivt lägga till både vecka 41 och 42. Det är ju då man verkligen behöver peppning för att inte bli skogstokig och börja klippa alla fina små bodys i bitar. ( Jag är på god väg. Varför ska vi ha lådan full av bodys i storlek 50? Ungen kommer ändå att vara 14 år och ha storlek 164 när han/hon kommer ut.)

Det här vill jag läsa:

Vecka 41 – Du sover förmodligen skitdåligt just nu och har vuxit ur alla mammabyxor. Investera i ett par nya – ingen blir glad av att vara kroniskt trött OCH dessutom iförd ett par för trånga mysbyxor. Vi snackar livskvalitet för 179 spänn. Försök ha det trevligt, även om du är supersur. Hyr massor av filmer och bjud hem de få vänner som 1) inte anmärker på att du sover dig genom filmen 2) inte frågar när bebin egentligen ska komma.

Vecka 42 – Sluta hyperventilera! Barnet kommer faktiskt inom någon vecka. Fokusera på livets små glädjeämnen: apoteket säljer medicin mot halsbränna i flera olika smaker (både mint och lakrits utöver den sedvanliga cementsmaken). Till skillnad från alla andra konstiga restriktioner finns det ingen övre gräns för hur många magtabletter du får äta. Festa loss på ett par kartor och känn dig helcrazy. Målbild: nästa vecka kan du klippa tånaglarna själv.

Något annat man kan ägna sig åt när man går i very very väntans tider är att packa Väskan som ska med till förlossningen. Jag packar och packar om på ett sätt som för tankarna till Dustin Hoffmans autistiska rollkaraktär i ”Rainman”. Det kan bero på ren tristess. Eller på att jag har läst närmare trehundra reportage i föräldratidningar om vad som bör packas. Hur svårt kan det egentligen vara? Vi ska trots allt inte åka på tvåmånadersluff i Centralasien. Å andra sidan minns jag tydligt hur vi misslyckades kapitalt förra gången vi fick barn. Inga kläder till oss, inga hygienartiklar och ingen bilbarnstol att frakta hem bebisen i. Bara en sparkdräkt, en kudde (?) och en kassett med Barbro Lindgrens barnbok ”Korken flyger” (???).

(Inte för inte är jag kompis med tjejen som liftade till Danmark med bara ett par trosor, en hundring och ett paket tomtebloss i handväskan)

Fast det gick ju bra ändå. Vi kom hem stolta och illaluktande med en jättefin dotter i en bilbarnstol som vi hade fått låna från sjukhuset.

Kollegan H gav mig ett par färgglada strumpor att ta med till förlossningen. Det är det enda som man verkligen behöver, menar hon.

- På sjukhuset skalar de av dig plagg för plagg, sa hon dramatiskt. De tar din tröja, dina långbyxor - till och med dina trosor - och sätter på dig superfula sjukhuskläder som tar bort all din personlighet. Det är då du ska ta på dig sockorna och tänka ”Jag har i alla fall på mig ett par roliga strumpor som min kollega gav till mig. Dem får de aldrig ta!”

Hon är galen. En stor puss till henne för det.

Terri Herrera Eriksson

ARTIKELN HANDLAR OM