"Livet tar inte slut"

RELATIONER

Heidi fick bröstcancer - bara 25 år gammal

Foto: Lika fin utan hår ”Så här ser jag ut nu. Jag har haft turen att få behålla mina ögonfransar och ögonbryn, säger Heidi Palosaari, 25. ”Jag var inte orolig för att tappa håret. Men det var ju en del av min identitet, mitt långa hår.”

HISINGS KÄRRA

Heidi Palosaari, 25, är en av de yngsta i Sverige med bröstcancer.

Nu är hon skallig av cellgifterna.

– Folk får ta mig som jag är. Det här är ju också jag. Människor får gärna titta, men glo inte, säger Heidi.

Foto: Undersök dig! ”Man ska inte strunta i knölen om man hittar en, utan gå direkt och undersöka sig”, säger Heidi Palosaari. Hon är 25 år och opererades för bröstcancer i våras. Nu återstår strålbehandling – tuschstrecken på huden markerar hur strålkanonen ska ställas in.

Plötsligt fanns den bara där – knölen. Strax ovanför höger bröstvårta.

Heidi upptäckte den när hon skulle rätta till sin sportbehå på gymmet.

– Knölen var hård och stack ut. Det kändes helt fel. Jag fick panik och började gråta. Sedan ringde jag mamma, berättar Heidi.

Nästa dag åkte hon till sjukhuset. Det blev mammografi, ultraljud och cellprover.

En sjuksköterska lugnade henne.

– Hon sa att att det nog bara var en bindvävsknuta, eftersom jag var så ung.

Extremt aggressiv

Men cellproverna visade att knölen var en elakartad tumör. Den var 2,5 centimeter stor. Cancern var extremt aggressiv och snabbväxande.

Heidi var ensam hos läkaren vid beskedet.

– Det blev en jättechock för mig. Jag grät hela tiden. Jag hade ju slappnat av och trodde inte längre att det var cancer. Man tror ju att det bara drabbar kvinnor över 50, säger Heidi.

I april opererades tumören bort. I juni påbörjades cellgiftsbehandlingarna.

Klippte av sitt långa hår

Nu skulle Heidi tappa sitt midjelånga hår på grund av cellgifterna.

Före behandlingarna klippte hon därför av sig håret. Sedan lät hon tillverka en peruk av sitt eget hår.

– Men jag har aldrig använt peruken. Jag känner mig utklädd i den. Och jag känner mig sjukare med peruk än utan.

Hårtussarna började falla av efter första cellgiftsbehandlingen. Då rakade Heidis sambo, Martin Hansson, 26, av henne håret. Sedan dess har hon gått skallig.

– Folk får ta mig som jag är. Det här är ju också jag. Det är en del av sjukdomen, säger Heidi och stryker sig över den fjuniga hjässan.

Hon har aldrig känt sig okvinnlig eller ful utan hår. Men skalligheten har väckt uppståndelse och Heidi har haft svårt att värja sig mot blickarna.

– Det gör mig inget att folk tittar. Men GLO inte, säger hon.

– Man är så sårbar när man är mitt i en cellgiftsbehandling. Kom fram och fråga i stället om det är något du undrar över.

Får komplimanger

Heidi har fått mycket beröm också för sitt nya utseende och för sin vackert päronformade huvudskål.

– Min sambo sa: "Jag visste ju att du skulle vara lika snygg i det här." Jag blev glad när han sa så. Jag tänkte att det kanske inte har någon betydelse.

Heidi mådde mycket illa av cellgifterna och rasade i vikt.

– Men annars har jag hållit i gång och tränat fem dagar i veckan. Det har varit min livlina genom det här.

Nu återstår sju veckors strålbehandling. Sedan ska Heidi vara fri från sin cancer.

– Det känns helt overkligt att jag tagit mig igenom det här.

Efter ett halvårs sjukfrånvaro längtar Heidi tillbaka till vardagsrutiner och till sitt arbete som telefonist på SEB:s kundtjänst.Sjukdomen har inte knäckt henne. Hon ser spröd ut men utstrålar livsglädje och styrka.

– Min livskvalitet har ökat betydligt. Jag har blivit mycket gladare och tar bättre vara på livet. Jag har insett hur värdefull den tid som man har är.

Ett nytt, bättre liv

Sjukdomen har gett Heidi perspektiv som en äldre människa. Hon verkar förvånansvärt lugn med tanke på att hon har en livshotande sjukdom.

– Risken för återfall finns ju. Men det är inte något jag tänker på och inget jag kan styra över. Vad som helst kan ju hända. Man får ta en dag i sänder.

Heidi har aldrig grubblat över varför hon drabbades.

– Min läkare sa: "Så här är livet. En del får hjärtinfarkt. Andra får cancer." Men livet slutar inte för att man får cancer. För mig har det i stället blivit början på ett annat, bättre liv.

Heidis råd: Så kan du stötta

Undersök dina bröst!

Om du hittar en knöl i bröstet:

Blogg:

Du kan också hjälpa!

Läs också:

Varje år får 7 000 kvinnor i Sverige beskedet: Du har bröstcancer. Några av dem är bara i 20-årsåldern. De unga kvinnorna måste upptäcka sin cancer själva. Och många blir nonchalerade av sjukvården just för att de är unga. Mary Mårtensson och Lotte Fernvall har träffat Heidi Palosaari. Hon fick sin diagnos i våras - 25 år gammal.

Mary Mårtensson