”Herregud, hur får man dagarna att gå?”

Läsarna om varför de tycker det är tråkigt att vara mammaledig

RELATIONER

Therese:

”Jag älskar mina barn men hatade att vara hemma. Detta var något jag absolut inte kunde tala om. Det är förbjudet att berätta att man inte tycker om att vara hemma eller ännu värre: saknar sitt jobb.

Nu jobbar vi båda och barnen går hos dagmamma. Jag jobbar 75% och älskar att vara hemma. Förr skällde jag mycket på mina pojkar, men inte längre. Jag är en bättre mamma som orkar mer.”

Lena:

”Jag tycker det var tråkigt att världen krympte. Jag passade inte in i föräldragruppen, kanske beroende på att jag var äldre än de andra nyblivna mammorna. De ville gå ut i grupp med vagnarna och prata barn. Jag ville passa på att prata om annat än barn när jag träffade vuxna på dagarna. Om barnet pratade jag ju med pappan.”

Maria:

”Herregud, hur får man dagarna att gå? Min dotter är 6 månader och är världens sötaste, smartaste, snyggaste och mysigaste bebis, men mitt största problem redan från början har varit hur man får dagarna att gå. Från att ha varit en effektiv arbetande kvinna där mycket av min personlighet låg i min yrkesroll kan jag inte tycka att prestationen att byta hennes blöjor, leka och se till att hon får dagens luft är tillräckligt stimulerande. Värst är nog stressen att man ska njuta så under denna begränsade period som kanske inte kommer tillbaka i ens liv.”

Ottilia:

”Jag har en dotter som är ett och ett halvt nu. Jag började jobba redan när hon var fem månader på kvällar, helger och nätter bara för att kunna spara på dagarna och för att hennes pappa skulle kunna vara hemma med henne och de skulle få en chans att skapa en egen relation.

Att vara mammaledig är underbart på många sett, men jag kunde känna en viss tristess att hela tiden vara mamma. Ibland vill jag få komma ifrån.”

ARTIKELN HANDLAR OM