”Jag vill ju också ha en pojkvän”

Yenny, 24, om livet som sista singeln i gänget

RELATIONER

Alla Yennys kompisar har pojk- eller flickvän. Utom hon.

– Vännerna är avundsjuka på min frihet, men jag vill ju också vara kär, säger hon.

It-konsulten Yenny från Stockholm tycker att det kan vara tufft att vara singel när alla kompisar är i seriösa förhållanden. "Det värsta som finns är att vara på festhumör men ändå sitta inne en lördag och äta chips framför teven bara för att alla andra ska ha myskväll med sina respektive."

Det finns en klassisk scen i den första Bridget Jones-filmen där huvudpersonen sitter som enda singeln på en parmiddag och måste förklara varför hon inte har träffat någon. Den scenen känner Yenny väl igen sig i.

– Parmiddagar hemma hos barnfamiljer är kul, då brukar jag leka med barnen, men andra lite stelare tillställningar kan vara rätt plågsamma. Då påminns jag om att jag inte har träffat någon än. Jag vill ju också ha en pojkvän att vara lycklig med och har alltid drömt om att bli en ung mamma.

– Ibland har jag tackat nej till fester där alla andra är par. Det blir för tufft om man inte är på rätt humör. Fast jag är ändå glad över att bli bjuden. I andra kompiskretsar blir man borträknad om man inte har en partner.

Samtidigt är Yenny medveten om att många stadgade vänner avundas hennes liv. Hon kan göra vad hon vill, har ett bra jobb och gör mycket roligt på fritiden.

Väntar på Mr Right

– Förr eller senare är jag övertygad om att jag kommer att träffa Mr Right, så jag oroar mig inte. Men ibland känns det ensamt, särskilt när kompisarna är svåra att få med ut.

Barnfamiljerna behöver planera innan det blir bio eller utekväll. Och andra har börjat föredra att vara hemma med partnern framför att hitta på något kul med singelkompisen.

– Eftersom jag är ensam brukar jag få anpassa mig till andra. Oftast går det bra, men ibland är det tröttsamt. Det värsta som finns är att vara på festhumör men ändå sitta inne en lördag och äta chips framför teven bara för att alla andra ska ha myskväll med sina respektive.

Inte blir det bättre av att vännerna tjatar om att hon ska hitta någon.

– Alla vill att jag ska träffa en kille och försöker para ihop mig med sin brorsas kompis eller kollegan. Det är omtänksamt, men ibland väldigt påtvingat.

I otakt med vännerna

Ett annat problem med att vara ensamstående är att avståndet mellan Yenny och vännerna ökar.

– Förr levde vi rätt lika liv, men nu är vi i otakt. De skaffar barn, planerar romantiska semestrar och köper hus, medan jag pratar om jobbet och utelivet. Vänskapen blir inte heller på riktigt lika villkor. Det är mest jag som ringer. Mina nykära kompisar är av förklarliga skäl inte lika angelägna om att ses.

För ett par år sen var Yenny också sambo. Nu har hon fått en ny syn på parlivet.

– Jag träffar gärna någon, men jag tänker inte bli så trist att jag är hemma en helgkväll enbart för att min pojkvän vill det. Idag inser jag hur tråkigt det är med par som lever i symbios och aldrig vill hitta på något, jag tror inte att sånt håller i längden.

Yennys värsta singelsituationer:

Hjälp, jag är den enda singeln som är kvar. Ensam framför teven på lördagar, ihop-parad med kompisens kollega och så alla plågsamt gulliga kort på polarnas skrattande ungar. Yenny är en lycklig singel, men tycker ändå att det är jobbigt att vara den enda ensamstående i kompisgänget. – Man känner ju pressen på sig när alla ens vänner börjar flytta ihop, förlova sig och skaffa barn, säger hon. Varje lördag analyserar Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz problem och svarar på läsarnas frågor. I dag handlar det om att vara bekantskapskretsens sista singel.

Terri Herrera Eriksson