Var ska älskarinnan bo? I arbetsrummet?

Terri Herrera ser en massa problem med att låta älskarinnan flytta in

RELATIONER
Foto: Peter Wixtröm
Terri Herrera Eriksson är Wendela-krönikör.

Skulle jag kunna låta min mans älskarinna flytta in hos mig? Är jag sugen på att dricka klorin? Är jag en dörrmatta?

Det spelar ingen roll om så hela gräddan av Sveriges relationsexperter tycker att det är en fiffig och generös lösning. Det är en lösning som saknar verklighetsanknytning.

Först det praktiska: Ska älskarinnan bo i arbetsrummet eller sova i vår dubbelsäng? Ska hon också hjälpa till med att hämta och lämna barnen och tvätta mina smutsiga trosor? Ska älskarinnan bli delägare i vår bostadsrätt? Ska vi ha schema på vilka som delar säng, vilka som får gå ut för en romantisk middag och vem som har ansvar för att handla och fixa mat? Troligtvis får vi ha varannanveckasverksamhet: Den här veckan är du Olles fru, nästa vecka har jag Olle, 36 år.

Påfallande ofta är det svårt nog att leva med en annan vuxen människa, trots att man älskar den människan oändligt mycket. Att tvingas dela vardag med ytterligare en, som jag inte har valt, känns som ett hopplöst projekt.

Och då har vi inte ens kommit in på det viktiga: det emotionella.

Det spelar ingen roll om polygami finns i en massa länder. Jag är fostrad i ett land med monogami (eller i alla fall seriemonogrami; vi har ofta flera makar under ett liv, men efter varandra). Jag förväntar mig att min man är kär i, och vill dela vardag med EN person, precis jag är. Blir han kär i en annan krossar han mitt hjärta och får flytta ut – inte hon flytta in.

Skulle jag kunna låta min mans älskarinna flytta in hos mig? Är jag sugen på att dricka klorin? Är jag en dörrmatta? Svaret är ett tveklöst, rungande fetnej.

Och nej, jag är inte ogenerös. Jag är normalt funtad.