”Vågar jag berätta om min hemlighet?”

Sara undrar om hon ska tiga för sin familj – eller avslöja hemligheten

RELATIONER

Sara ska berätta hur det ligger till, tycker Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz.

– Att inte kunna simma är absolut inget att skämmas över. Alla länder har inte simundervisning i skolan, och det är inte Saras fel, säger hon.

Foto: colourbox

”Var är mamma?” undrar barnen. ”Var är min fru?” undrar mannen.

– Det är bättre att säga som det är, än att försvinna iväg utan att någon vet var hon tagit vägen, säger Eva Rusz.

Annars riskerar Sara att väcka föreställningar om vad hon sysslar med, och kanske oro i onödan, hos övriga familjemedlemmar.

”Gör det inte till ett personligt nederlag”

Eva Rusz vill uppmana Sara att sluta personifiera sitt tillkortakommande.

– Hon gör det till ett personligt nederlag att hon inte kan simma, trots att hon förmodligen inte ens haft möjligheten att lära sig.

Att säga: ”Det är mitt fel, jag är så dum” är att sätta en etikett på sig själv som inte är bra för något, förklarar Eva Rusz.

Dessutom är det viktigt att vara en positiv förebild för barnen, vilket hon är genom att sticka hål på bubblan och berätta ärligt hur det ligger till, anser Eva Rusz.

– Genom att visa för barnen att det inte finns något att skämmas över, står hon också upp för sig själv. Det skulle även skingra eventuell misstänksamhet och oro i familjen över var hon håller hus, säger Eva Rusz.

Långt ifrån ensam

Mycket tyder på att antalet personer som inte kan simma i Sverige har ökat.

I höst kommer Livräddningssällskapet därför att genomföra ett större antal telefonintervjuer och stickprovskontroller i simhallar, för att undersöka saken.

– Vi har trott att svenska folket är ett simkunnigt folk, men det börjar kännas som om det inte stämmer, säger Anders Vernesten på Livräddningssällskapet till TT.

Bristerna kan ha flera förklaringar.

– Dels har vi fått en allt större befolkning som från länder där de inte fick simundervisning i skolan, dels kan många äldre tro att de kan simma när de i själva verket tappat simkunskapen med åren, menar Anders Vernesten.

Sara är alltså långt ifrån ensam om att inte kunna simma.

FAKTA

Veckans dilemma

Jag kom till Sverige för tio år sedan som politisk flykting. Mitt liv är bra på alla sätt och vis, jag är gift med en svensk man och har två barn. Har en högskoleexamen och ett intressant jobb. Men det finns en sak jag verkligen skäms för: jag kan inte simma.

När vi hälsar på vänner som har sommarstuga eller åker till något ställe med pool, drar jag mig undan och hittar på olika skäl till att slippa hoppa i vattnet.

Så länge barnen var små var det sällan ett problem, för då höll vi oss alltid i barnpoolen eller på grunt vatten.

Då och då pikar min man mig för att vara en badkruka och sådant. Jag skrattar bort det, men innerst inne gråter jag av skam.

Nu har jag anmält mig till en simskola för vuxna i hemlighet. Det känns inte alls bra att gå på lektioner bakom ryggen på min familj. Samtidigt behöver de ju aldrig få veta, ifall jag lär mig simma på den här kursen.

Borde jag avslöja min hemlighet?

Sara

ARTIKELN HANDLAR OM