Smygläs: Makalösa Maldiverna

RESA

RESA testar paradiset

Magiska solnedgångar och kritvita stränder

200 mytomspunna öar.

RESA:s Agneta Elmegård har besökt Maldiverna – ett av de sista paradisen på jorden.

–Se till att du får en fönsterplats, viskar flygvärdinnan till mig när jag trycker in mina väskor i bagagehyllan. Jag sitter på jumbojeten som ska ta mig sista biten från Dubai till Maldiverna.

– Vi kommer att flyga in över Maldiverna i soluppgången, det brukar vara något alldeles speciellt, säger hon och ler med hela ansiktet.

Maldiverna. Bara namnet låter som sammet i öronen.

Och när flygplanet bryter igenom de skira bomullstussarna till moln, ser jag hundratals öar sticka upp som runda kapsyler ur det turkosa vattnet. Precis som flygvärdinnan sa.

Vissa av öarna är bra ytliga rev, andra har flotta resorts eller bara palmer som garnering. Högsta toppen är bara några meter över havsytan. En vattenhöjning och Maldiverna kommer att vara ett minne blott.

Maldiverna består av 1200 öar utspridda på 165 mil. 200 av dem är bebodda och på nästan hälften av dem finns det turist anläggningar väl gömda bland de vajande palmerna. Med exotiska turistanpassade namn som Paradise Island, White sand och Extra Heaven är det svårt att inte bli förförd. Öarna har alltid varit en magnet för nygifta. Öde stränder, eldiga solnedgångar och vågskvalp. Vad mer kan du önska om du är nykär?

Vi landar i havet utanför Male, Maldivernas huvudstad.

Male är världens minsta huvudstad och flygplatsen landningsbanan ligger på en konstgjord ponton i vattnet bredvid Male, den stora knytpunkten för de små pontonflygplanen som tar turisterna ut till öarna.

Min första destination är ön Dhidhoofinolhu – eller White Sand som den heter i turistbroschyrerna – i den västligaste atollen. Flygplanen rymmer 16 passagerare och de propra piloterna med mörka solglasögon, vita skjortor och blåa shorts hjälper mig ombord med ett brett leende. Efter några minuter börjar det tisslas bland passagerarna i den trånga kabinen.

Piloterna har inga skor på sig, viskar en tysk turist och pekar mot cockpiten. Jag måste ta ur öronpropparna för att höra. Det stämmer. Piloterna kallas här för barfotapiloterna. Jag tittar mig omkring. Det är bara de nyanlända turisterna som har skodon på sig. På Maldiverna ha ingen vettig människa skor på sig. Så mina flipflops åker snabbt av.

ARTIKELN HANDLAR OM