Skön lunk på Turkiets okända öar

RESA

Hästarna är överallt på bilfria Büyükada

1 av 3

Büyükada. Dofterna av jasmin och grillat kött, färsk fisk och varm hästskit. Kan det vara något att längta efter?

Ja, garanterat – om du vill göra en kort utflykt från Istanbul och hamna i en helt annan värld.

Den hittar du på ön Büyükada.

En dryg timmes båtresa från kajen i Eminönu, mitt i Istanbuls storstadskaos, ligger nio öar utbredda i Marmarasjön. Prinsöarna består av Heybeli, Burgaz, Kinali, Sedef, Kasik, Yassi, Sivri, Hayirsiz – och Büyükada. Namnet betyder ”den stora ön”. Hit förvisades många ottomanska härskares odygdiga söner eller sultaners maktkonkurrenter under flera århundraden. Här blev de kvar, ensamma och isolerade.

”Vilken ljuvlig förvisningsort”, hinner jag tänka, när den gamla passagerarbåten Hamdi Karahasan långsamt glider in mot kajen. Sandstränder, stenstränder och pinjeskog övergår i en strandpromenad som kantas av restauranger och kaféer. Praktfulla villor och prunkande trädgårdar står som en fondvägg bakom välkomstscenen.

Förutom dofterna är det något annat som omedelbart blir slående för oss förstagångsbesökare: tystnaden.

Poliserna cyklar

Inte en bil. Ingen motorcykel. Varken buss eller spårvagn. Ingen trafikstockning eller avgasförtätad luft.

Klapprande hovar hörs däremot – och blir till ett slags pulsljud för hela tillvaron på den här ön. Hästar överallt. Lösa hästar, fastbundna hästar och hästar som drar vagnar och kärror. Det är med häst och vagn som man tar sig fram på Büyükada och det är därför som hästspillningen ligger som naturliga klickar på gator och torg. Den som inte vill hyra in sig för en åktur kan göra som lokalpolisen: ta sig fram på cykel.

– Välkomna, hälsar två uniformerade konstaplar när de susar förbi oss på varsin mountainbike på väg till stora torget, Saat Meydan?, med sitt vackra klocktorn.

Under högsommaren, juli–augusti, invaderas Büyükada av besökare. De flesta är storstadsbor som flyr hettan i Istanbul. Många har köpt och rustat gamla hus och villor här. Andra hyr in sig i privata rum, små pensionat eller på klasshotellen Splendid och Princesse.

Storverket författades här

Två äldre damer sitter invirade i yllefiltar i skuggan på terrassen till Splendid Palas. De sippar på varsin drink och tittar förstrött när vi kommer.

– Damerna kommer från Aten. Varje sommar de senaste tio åren har de bott här i ett par veckor, skvallrar receptionisten.

Under slutet av 1800-talet befolkades Büyükada av turkar, greker, armenier, judar. Efter första världskrigets slut utväxlades nästan alla greker från Turkiet – men många fortsatte att besöka Büyükada regelbundet.

Vid Splendids pool får vi svalkande dryck innan vi fortsätter vandringsfärden mot bergskullen Yücetepe. Kloster och kyrkor ligger tätt på ön – och för den som vill bada ostört passar det att sig till Dil Burnu. Därifrån ser man till den närbelägna men nästan obefolkade grannön Heybeli.

Turisterna vallfärdar

Från 1929 till 1933 bodde författaren Leo Trotskij på Büyükada. Här skrev han storverket om den ryska revolutionen. Många turister vallfärdar till adressen 55 çankaya Caddesi för att se huset där Trotskij bodde under sin exil.

Vi, däremot, har inte tid att stanna. Vi tar sena eftermiddagsbåten tillbaka och ser Istanbuls förorter Bostanci, Maltepe och Kartal torna upp sig som en varning till det storstadsinferno som tar vid igen vid kajen i Eminönu.

Sture Olsson

ARTIKELN HANDLAR OM