Yoga med utsikt

avLinda Widman

RESA

Thailändska ön Koh Ngai – ett fridfullt litet paradis

1 av 8 | Foto: JUPITER IMAGES

Solhälsning, krigarposition ... och så ett dopp i vattnet.

Yogasemestrandet fortsätter att vara en av de populärare restrenderna för aktiva.

Linda Widman begav sig till Koh Ngai i södra Thailand för att förverkliga en dröm.

Det är knappt så mina fingrar når ner till anklarna när jag böjer mig fram. I vågrät position på en sandstrand börjar kroppen gå in i semestertempo och vrider sig nervöst vid tanken på att jag snart ska debutera på yogamattan.

Ön Koh Ngai i södra Thailand är ett fridfullt litet paradis där dagens mest dramatiska händelse sker då långsvansbåtarna anländer med nya turister.

Vid skuggan av en klippa längs öns långa strand har yogamattor bretts ut i en paviljong och nio morgontysta människor intagit lotusställning. Under en vecka ska vi, nybörjare och erfarna, fördjupa vår yogaträning.

– God morgon, hälsar läraren Aubrey Lampkin, innan hon ber oss inta bergsposition, tadasana, för att göra solhälsningen.

Svetten porlar

Med ett djupt andetag och blicken fäst på hennes demonstrerande rörelser sträcker jag armarna ovanför huvudet.

Andas ut. Böjer mig framåt. Andas in.

Inte så farligt.

Men snart porlar svetten på ryggen och knäna skakar när jag balanserar i en krigarposition eller stående som ett träd. Hur det går för de andra har jag ingen aning om, fullt upptagen med att inte glömma bort att andas.

Till bruset från havsvågorna intar vi slutligen död mans ställning, savasana, där jag får visa mina färdigheter i att slappna av. Ett behagligt lugn sprider sig genom kroppen.

– Bra jobbat. När veckan är över, kan ni göra huvudstående, säger vår yogalärare till min stora förskräckelse.

Samling i baren

Det har blivit kväll på Koh Ngai och efter en dag av egna aktiviteter samlas gruppen i en strandbar. Fläktar av citrongräs och röd curry drar in över vårt bord, där vi med solröda ansikten lär känna varandra.

– Jag följde med min flickvän på yoga och fastnade själv, berättar socialarbetaren Mark från Irland.

Han har besökt såväl skid- som dykorter på yoga-retreats och gillar idén att kombinera sina intressen med semester och yogaträning.

– Väl hemma faller man strax tillbaka i gamla mönster, men fokuset som byggs upp stannar kvar länge.

Lämnade New York

Vår yogalärares historia är en askungesaga i backpacker-tappning. Trots en uppåtgående pr-karriär, fick Aubrey en dag nog. Yogan, som hon började med för att stressa ner, hade blivit mer än en hobby och vid sidan av jobbet, tränade hon för att lära ut. En dag skrev Aubrey en lista på de saker hon egentligen ville göra: Yoga, resa och skriva.

Några googlingar senare lämnade hon vänner, jobb och New York för att arbeta för Yogatraveller runt om i världen.

Företaget är ett av många som har hakat på trenden med aktiv semester, där resenären ges möjligheten att lära sig något och ta hand om sig själv och sin kropp.

– Våra elever är ofta hårt arbetande storstadsmänniskor som behöver kom ma iväg, men som också vill få ut mer av sin ledighet, berättar Aubrey.

Okej att dricka öl

Musiken i baren höjs. På stranden har en klassisk thailändsk eldshow satt igång och vi skålar glatt med våra Singhas.

– Många tror att en yoga-retreat måste vara strikt och extremt sund, men man får inte glömma att deltagarna faktiskt är på semester. Det är viktigt med en hälsosam balans, säger vår lärare till gruppens lättnad innan hon beställer in nästa runda.

Mellan morgondopp och kvällens skaldjursbufféer börjar flödet mellan positionerna sakta infinna sig. I nedåtgående hund formar vi kropparna i uppochnedvända v:n, vi pressar tårna mot taket i skulderstående och balanserar på ett ben i Natarajas ställning.

Någonstans i höftpartiet smyger sig en obekant träningsvärk på, vilket tydligen betyder att min kropp börjar öppnas upp.

Märkligt, men framförallt peppande.

Fyra sekunder

De sista dagarna på Koh Ngai trängs solen med gråa moln.

– Hellre en regnig ö i Thailand, än ett regnigt Europa just nu, summerar Londonbon Shelley det hela när vi rullar ut mattorna tillsammans för sista gången.

I buskarna överröstar cikadorna nästan Aubreys röst med sin gälla sång och omkring mig pekar bekanta fötter upp i luften. För det var ju det där med huvudstående också ...

Jag är livrädd. Med huvudet tryckt mot handflatorna och en deltagare som stöd, låter jag fötterna vandra mot bröstet för att sakta, en i taget, sparka upp i luften. Jag står på huvudet i högst fyra sekunder och darrar som ett löv när jag kommer ner.

Men de fyra uppochnedvända sekunderna är tillräckliga för att ge min självkänsla en rejäl kick. Och kanske också för att investera i en egen yogamatta.

Resguider till Thailand!

ARTIKELN HANDLAR OM