Så enkelt ljuger du dig jorden runt

Foto: Att säga ”jag har aldrig varit i Ulan Bator” räcker för att låte berest.
RESA

I dag tillhör det allmänbildningen att ha seglat jorden runt och varenda dagisbarn vet skillnaden mellan Khao Lak och Khao Plak.

Men du har själv bara varit utomlands en gång – på Gotland.

Känns det jobbigt att inte hänga med i snacket? Att befinna sig längst ned på rese-skrytets statusstege?

Lugn. Du behöver inte börja resa, du behöver lära dig ljuga.

Proffsen gör det också, så du behöver inte känna dig dum som bluffar. Titta bara på Thomas Kohnstamm, resejournalisten som ljög, mutade och drogade sig fram när han skrev sin guidebok för prestigefyllda Lonely Planet om Colombia.

Sittandes hemma på en stol i San Fransisco.

Samma sak med alla dessa äventyrare som paddlar kajak över Atlanten för att sedan bestiga Mount Everest gåendes på händerna för att avsluta med att jogga över Kalahari­öknen. I fantasin. Och vi lyssnar och njuter – inte sjutton vill vi då höra någon viktigpetter påpeka att personen i fråga tog hjälp av en bärare där på berget och att ökenfärden inte räknas när man har med sig solkräm. Eller syrgas. Eller vad det nu var som gjorde att historien inte var tillräckligt Göran Kropp.

Ljug och fantasi är för övrigt det enda som gör att man står ut med att lyssna på äventyrarnas långa och obegripliga historier om hur de krälade fram över jordens yta (det finns ju flygplan!)

Det behöver inte ens vara fel att ljuga, det kan till och med vara bra. Som den prisbelönte, italienske författaren Stefano Malatesta uttryckte det, fritt översatt: ”Lögnen är en inneboende del av guideboken”.

Malatesta hävdar att lögner och överdrifter spelar en viktig roll för att stimulera människors fantasi – och deras önskan att resa.

Jag kan inte annat än hålla med. De bästa historierna är de välkryddade och utgör essensen av det som hela resedrömmen handlar om: Verklighetsflykt.

Så här är några världsvana oneliners som får dig att framstå som en globetrotter – utan att behöva lyfta på arslet:

”Harrys bar i Venedig som blev världsberömd tack vare Hemingways bok är faktiskt bara en kopia av Harrys i Paris”. (Världsvana och litteraturkunskap i ett!)

”I Spanien skrattar de åt oss som säger chorizokorv och salsasås. Det är precis lika dumt som att säga korvkorv och såssås.” (Att få vara språk­polis är en bonus!)

”Åkte ni till Capri bara över dagen!? Herregud, då fick ni bara en citrontvål med er hem. Meningen med Capri är att man ska insupa ­atmosfären. Man måste helt enkelt sova över.” (Härligt att få trycka till ­någon som tror att hen upplevt något!)

”Ghana har blivit alldeles för turistiskt, precis som hela Afrika.” (Lägg på en bekymrad, luttrad min)

Sist men inte minst: Det bästa och säkraste ­sättet att bluffa – du behöver inte ens ljuga! – är att berätta var du inte har varit. På så sätt verkar du ännu mer världsvan.

Säg således ”Jag har aldrig varit i Ulan Bator.” Det räcker.

Åsas topp tre

Böcker som lär dig att bluffa

The Theory and Practice of Gamesmanship (or the Art of Winning Games ­without Actually Cheating) (1998) av Stephen Potter. Boken handlar främst om hur man fuskar snyggt inom sport och spel, men knepen är användbara på många områden.

In Patagonia (1977) är en reseskildring som har kallats ett mästerverk och gjorde Bruce Chatwin till stjärna – innan anklagelserna om lögner satte igång.

Do Travel Writers Go to Hell? (2008). Den enda bok Thomas Kohnstamm rimligen ­kunde få utgiven efter att ha erkänt hur han fuskat sig fram som resejournalist.

Åsa Erlandson, krönikör Aftonbladet Resa