Snickarglädje och sliten betong

RESA

Jurmala var Sovjets Mallorca
nu är det Lettlands guldkust

Foto: sara ringström
Betonghotellet från sovjettiden står som ett strandat skepp på stranden i Jurmala.

Där, bortom sommarhusets snickarglädje, borde han komma flanerande med stråhatt och silverkrycka.

Eller sitter han i vit linnekostym och vilar på punchverandan?

Hur jag än spanar får jag aldrig syn på Grosshandlarn. Han finns nog inte längre.

Men hans kurort Jurmala blomstrar.

Att leva badortsliv med stil och klass är högsta mode igen i Jurmala.

Bara 2,5 mil från Lettlands huvudstad Riga börjar kurortsområdet som på 1800-talet var en tummelplats för adelsfamiljer. Här hyrde de in sig hos familjer i fiskebyarna Dubulti, Kemeri, Majori och Sloka.

Flera konvalescenthem uppfördes vid den svavelhaltiga källan i Kemeri. Tusentals sommarhus byggdes. Efter första världskriget blomstrade området som har samlingsnamnet Jurmala och som blev ett semestermål även för svenskarna.

Efter 1946, under sovjettiden, blev Jurmala ett ”Sovjetunionens Mallorca”.

– Nu har både stil och klass återvänt hit. Vi är stolta över vårt Jurmala, säger Solveiga Freiberga på turistkontoret på huvudgatan Jomas iela.

Det var annat – för inte så länge sedan.

Kolonier för den sovjetiska pionjärorganisationen Komsomol blandades med semesterhem för fackföreningar, sanatorier och hotell. Marken exploaterades utan tanke på natur eller estetik. Stora betongkomplex sprängdes in bland trävillorna i sekelskiftesstil.

På en hyrcykel (20 kronor i timmen) trampar jag nu runt bland tomma träslott och pampiga villor. Ned till stranden där sanden är hårdpackad och perfekt för aktiviteter som jogging och volleyboll.

Jag svängar upp bland smågatorna igen och ser den ena tennisbanan efter den andra. Affärer med högsta mode i små träbyggnader av gammaldags snitt. Lettlands nya elit parkerar sina blänkande bilar utanför krogen Orients och festar på grillspett, lax, räkor, vin och vodka.

Hotell Rigas Jurmala var en gång ett sovjetiskt elittempel mitt på beachen. Här bor vi nu i en färglös bunker bland ryska damer och herrar som hasar omkring i träningsoverall och tofflor och drömmer sig tillbaka då ett spa var ett spa – det vill säga, gratis för partifolk och mönster- arbetare. Nu kostar det i Lettland.

Du äter och dricker gott, atmosfären är avspänd och trevlig. Men busbilligt är det inte.

Tyska turistbussar rullar in. Finländare och svenskar hyr hus och privatrum och på campingplatsen är det trångt. Där Jurmala börjar står vakter vid en gränsbom och inkasserar en lats (cirka 17 kronor) i ”ekologisk avgift”.

Pengarna tycks användas väl, tillsammans med stora summor som investerats bland annat från Sverige, för att rena hela Rigabukten.

Jurmala är på väg att bli ett ställe där den vita linnekostymen passar bäst igen.

Sture Olsson

[email protected]

Sture Olsson