Tystnaden ska locka turister

I vinterlugna Ålands skärgård har tystnaden blivit en affärsidé

1 av 2 | Foto: LISA BERGKVIST
Mörkt, kallt och alldeles alldeles underbart tyst.

KUMLINGE, ÅLAND. Största möjliga tystnad.

Så ska turismen blomstra på den åländska ön Kumlinge - även på vintern.

Med löften om oförstörd skymning, total tystnad och en fantastisk stjärnhimmel försöker Remmarina stugby locka turister på lågsäsongen.

-Tystnaden håller på att ta slut i vårt samhälle, förklarar den själv allt annat än tysta stugbyägaren Arja Hampf, under tiden hon installerar mig i min stuga.

-Städerna växer, men människorna ändras inte så fort. Vi har kvar samma känslor som förr och bland dem också behovet av att någon gång ha tyst.

En bristvara i storstaden

Arja Hampf berättar att hon tänkt länge på det här med tystnad. Tidigare vintrar har hon tillbringat i storstäder i Europa där tystnaden varit en bristvara.

Samtidigt har hon funderat över vad som lockar turister till olika platser.

-De turistsatsningar som lyckas är alltid de som utgår från det som finns på platsen. Och det vi har här på Kumlinge är just tystnad. Och mörker.

Med de orden lämnar hon mig att ostört njuta Kumlinges råvaror. Efter att ha tillagat en spartansk måltid i det gemensamma köket, bryggt en kopp te och tänt ett stearinljus - kort sagt utfört det jag kan av aktiviteter - gör jag just detta; lyssnar på tystnaden och tittar ut på mörkret.

Och visst är det tyst. Tystnaden ekar i mitt huvud och jag är först inte helt säker på att det är behagligt.

Men efter ett tag ställer öronen om sig och kvällen fylls av nya ljud; en nattfjärils vingslag, lågan av stearinljuset som fladdrar, snö som smälter.

-Det finns fantastiska ljud i tystnaden, säger Arja Hampf.

-Jag tror att när det är riktigt tyst hör man sina egna tankar högre och klarare och då lär man känna sig själv bättre.

Intar bastun

För att få variation tar jag framåt kvällen den bara ganska tysta bastun i besittning. Avslutar kvällen med en promenad i mörkret, stapplar mig fram på isen mellan stugorna, upp på bron över till grannön Snäckö.

Mer aktivitet än så blir det inte. Och det är det som är tanken, även om det kan kännas konstigt.

-Vi är så uppvuxna med att man inte kan bara vara för då är man lat, men det tycker jag att det finns skäl att ändra på. Någon gång behöver man känna att man inte gör något alls, säger Arja Hampf.

Fakta: Tysta Åland

Lisa Bergkvist

ARTIKELN HANDLAR OM