Khao San - gatan som aldrig tystnar

RESA

Backpackers, försäljare och bullrig trafik - upplev kaoset på Bangkoks galnaste plats

Foto: Gatulivet är myllrande, dag som natt. Försäljare, taxibilar, tuk tuks och mängder av turister rör sig längs Khao San Road.

Hatad och älskad - för vissa ett nödvändigt ont, för andra en av resans höjdpunkter.

Men en sak är säker: utan Khao San Road i Bangkok hade få ryggsäcksluffare lyckats organisera sin resa lika lätt, bott så billigt eller hittat så många nya vänner.

Foto: Få hela håret flätat - för 270 kronor.För den som har en skral reskassa är stället en skattThailandpå egen handbangkok

Varje dag börjar eller slutar hundratals äventyr här, mitt i Thailands huvudstad Bangkok.

På den ganska korta gatan möter vi ett myller av neonskyltar, budgethotell, butiker, barer, restauranger, gatustånd med krimskrams och läcker mat som fräser i grytorna. Här finns små resebyråer redo att boka din fortsatta resa för en struntsumma, skrädderier, tatueringsbarer, fotoaffärer, internetkaféer, ett apotek, McDonalds.

För den nyanlände är det ett gyllene tillfälle att handla kläder för att snabbt smälta in. Det prutas på byxor och klänningar i lätta tyger, t-shirts, väskor, skor och massor av kopior av märken från Diesel till Birkenstock.

Tidigt på morgonen är det som lugnast. Vid åttasnåret har gatuförsäljarna ännu inte hunnit hit, det är glest med både trafik och människor. På serveringarna äter några turister frukost medan andra nyss checkat ut och letar taxibil eller minibuss med tung packning på ryggen.

Mitt på dagen när värmen når 32 grader och trafiken bullrar förbi i ett ständigt flöde är det som jobbigast att vistas här. Då är det skönt att smita in i en smal gränd, trok, för lite lugn och ro. En av de allra snyggaste och hippaste oaserna är Sunset Street där Starbucks kafé ligger inhyst längst in i ett vackert renoverat hus från 1907. Här möter vi Linda Jansson, 28, från Stockholm och Kim Moberg, 21, från Södertälje. De har nyss anlänt från Chiang Mai. Nu har de hittat ett schyst boende för natten för att nästa morgon resa vidare till Koh Samet.

- Jag gillar det här. Det är ju mest backpackers men det är bara trevligt, lätt att få kontakt med folk, säger Linda Jansson.

I en trok på andra sidan gatan är det betydligt sjabbigare. I dunklet ligger en bortglömd servering där bara ägarfamiljen tittar på tv. Vissna salladsblad och blomkål som blivit brun lockar inte för en måltid. På utsidan hänger en sliten skylt, "Good Luck guesthouse", och vi förstår att det finns rum att hyra.

- 150 baht (cirka 25 kr), svarar ägarinnan slött när jag frågar om priset för ett dubbelrum.

Hon tar oss med uppför en mörk, smal trätrappa. Vi når en trång korridor med skum belysning och kvav, instängd luft. Bakom en av de nio dörrarna får vi se ett litet rum med slitna plasttapeter som någon skrivit på med spretig handstil, en säng med solkigt överkast samt en bordsfläkt. På nedre våningen finns en liten, gemensam toalett, dusch saknas. För den som har skral reskassa är stället en skatt och en extraordinär upplevelse att berätta om.

Ett stenkast bort finns betydligt modernare rum med luftkonditionering och tv för runt hundralappen. Khao San Road har ryckts upp rejält, år för år, sedan de första utländska äventyrarna först hittade hit i början av 1980-talet. I dag syns allt fler fin-turister här, även om det fortfarande är ryggsäcksluffarnas favoritgata. Ställen som Good Luck guesthouse börjar bli alltmer sällsynta.

Efter klockan 17.00 stängs biltrafiken och Khao San Road förvandlas till en gågata med hektiskt kvällsliv. Både turister och thailändare fyller gatan, musik pumpar från barer och serveringar.

På ena sidan gatan står en vagn, dekorerad med kulörta, blinkande ljusslingor och lastad med spritflaskor. Med några låga plastpallar uppstår en barservering av enklaste slag där det serveras "väldigt starka cocktails". Stämningen är på topp, resrutter och erfarenheter byts.

På andra sidan gatan får Fredrik Peterson Herfindal, 20, från Uppsala, dreadlocks i håret.

- Jag försökte göra egna men det blev inte så lyckat, säger han.

Det här är hans första dag i Thailand och medan han tålmodigt låter tre personer arbeta med håret omges han av sina öldrickande vänner. En av dem, Marcus Pettersson, 19, flyttade hit för tre månader sedan för att plugga på universitetet i Bangkok.

För honom är det självklart att visa kompisen Khao San Road.

- Visst är det kul att komma hit. Det är ju här alla turisterna är, säger Marcus Pettersson.

Vid midnatt är ljudnivån hög. På Gullivers pub kryllar det av rödmosiga ansikten, det skrattas och pratas högt för att överrösta musiken. Men bara en timme återstår innan det är dags att varva ner. Enligt lag måste nämligen alla barer stänga redan en timme efter midnatt.

För dem som bor i de allra enklaste hotellen med lövtunna väggar innebär det en god natts sömn på stökiga, jobbiga, underbara Khao San Road.

Malin Husár

ARTIKELN HANDLAR OM