Resorna i min hink – vilka ligger i din?

Foto: Redaktörens stora dröm är att stå öga mot öga med en bergsgorilla i det vilda.Foto: GLENN NAGEL/GETTY IMAGES
RESA

Hur ser din bucket list ut?

För du har väl en lista över saker du vill göra innan du dör?

Bucket list – hinklistan – är ännu ett låneuttryck från engelskan. ­Bakom namnet finns en idé om att lappar med drömmar ­fyller en hink. Därefter drar man en lapp och upp­fyller den drömmen. Sedan dras nästa lapp.

Filmen ”The Bucket List” från 2007 handlar om just detta. Där gestaltar Jack Nicholson och Morgan ­Freeman två svårt sjuka personer som träffas på ett sjukhus och upprättar varsin hinklista.

Världens hinklistor innehåller ofta speciella ­resor och det här numrets 40-sidiga drömresespecial ­kanske fått med ett par av dina.

Jag har gjort min egen bucket list flera gånger. Beroende på ålder och livs­situation har listan sett annorlunda ut. Men två ”lappar” återkommer alltid. Den ena handlar om att få se bergs­gorillorna i Uganda på nära håll. Den andra om att få uppleva ett fotbolls-VM live – i Brasilien. Det väntar alltså ett ones in a lifetime nästa sommar.

Lapparna ser förstås helt olika ut för alla. Den som ­aldrig varit utomlands kanske ­drömmer om att få göra en ­utlandsresa, oavsett vilken.

För världsresenärer som samlat kryss hela livet kan det vara svårare att hitta en hittills outforskad plats som lockar.

Jag kommer att tänka på den bereste journalisten Arne Häggqvist, som intervjuade storheter som Andy Warhol, Edit Piaf och Dalí och som på sin tid skrev krönikor i Aftonbladet.

En före detta kollega och kåsör stötte under en resa i Argentina ihop med Häggqvist i Buenos Aires.

De två fann varandra och bestämde sig för att äta middag tillsammans. Den blev lång och blöt.

Plötsligt fick den före detta kollegan en snilleblixt – att intervjua Häggqvist för lokaltidningen. Den ­bereste kändisen hade ju trots allt 150 länder i ­bagaget.

Sagt och gjort. In beställdes servetter, penna fanns redan i skjortans bröstficka. Drickandet fortsatte, men nu i någon sorts intervjuform.

Väl hemma igen hamnade högen med servetter i skrivbordslådan i flera år.

Men en dag råkade kollegan hitta dem och han bestämde sig då för att skriva ner allt och ­publicera intervjun (han var ju redaktionschef så han bestämde det själv).

Det var bara ett problem. Kollegan hade glömt hur full han hade varit den där gången. Minnena var ­dimmiga och han kunde inte tyda ­någonting av vad han skrivit... förutom en rad.

Så den fick bli rubriken till hela intervjun.

”I Ouagadougou har jag aldrig varit.”

Stures topp tre

Senaste ­resorna på ”hink­listan”

Machu Pichu

Inget jag ens tänkte på för tio år sedan. Men så hamnade jag i ­Petra – och blev såld på människans mest ­fantastiska arbeten med naturen.

Superkryssning i ­Karibien

Här är jag ändå lite kräsen. Fartyget får inte vara för stort. Stoppen får inte vara för många. Maten måste vara fantastisk.

Med tåg genom ­Indien

Haft samma idé tidigare, fast då med buss genom Sydamerika. Men blir man inte klokare i Indien?

Sture Bjarnelind, redaktör Aftonbladet Resa