”Jag åkte för att få stå på scenen”

Kändisar om sin tid som reseledare

RESA

Kanske har du blivit underhållen av en ung Jan Johansen, sett Alcazar-Andreas som chartergiraff eller passerat Eiffeltornet med Gert Fylking.

Resa har letat upp fem före detta reseledare för att höra hur kul det egentligen var?

Foto: Tommy Mardell
Andreas Lundstedt kände sig förnedrad – och stack.

Karin Hübinette, 37:

”Tala om att man blir stresstålig”

Yrke: Journalist och programledare för Uppdrag granskning.

Erfarenhet som reseledare: Reseledare i Österrike och Italien 1989–1990.

Bästa minnet: Att göra något så kul och alla människor man träffade. Gillar man att åka skidor är det fantastiskt att vara reseledare, men jag förstår inte hur jag orkade arbeta så mycket.

Värsta minnet: Det var jordskred en gång på väg hem i buss från Venedig och vi blev fast i sex timmar. Vi sålde slut på alla mazariner och irish coffee – när grädden tog slut blev det kaffekask och sedan bara whisky. Men det gick över förväntan och slutade med allsång i bussen.

En annan gång reste jag med ett fotbollslag där det läckte glykol på resväskorna och ledaren blev så full att han spydde i bussen.

Hur kul var det egentligen: Det är jättekul under en period i livet. Man tjänar absolut inga pengar men det är extremt lärorikt – tala om att man blir stresstålig.

Gert Fylking, 57:

”Jag blev kvar i tårgasröken”

Yrke: Radiopratare.

Erfarenhet som reseledare: Platschef och reseledare i Paris våren 1968.

Bästa minnet: Jag hade fritt tillträde till nattklubbarna i Pigalle och kom in överallt eftersom jag var på jakt efter ställen att tipsa gästerna om. Och de fantastiska Hallarna där de varje morgon kom in med nya varor. Otroligt exotiskt.

Värsta minnet: En kille fick blindtarmsinflammation och opererades akut. Sedan brakade hela franska samhället samman i maj – inga gäster kom och jag blev kvar i tårgasröken vid barrikaderna innan jag kunde åka hem.

Hur kul var det egentligen: Man pendlade mellan hopp och förtvivlan. När människor råkar illa ut är de vana vid att det ska gå snabbt och effektivt, vilket inte är fallet i många länder. När de kom till Paris för första gången och fick sina drömmar besannade var det fantastiskt kul. Man är lite entertainer och det är ett stimulerande jobb att ordna så att gästerna får det så bra som möjligt.

Staffan ”Bosson” Olsson, 34:

”Jag spräckte ögonbrynet i sömnen”

Yrke: Artist.

Erfarenhet som reseledare: Underhållare på Rhodos 1992 och Mallorca 1993–1994.

Bästa minnet: Att man jobbade otroligt tätt och fick en sanslös gemenskap med bra människor.

Värsta minnet: Det första jag gjorde på Rhodos var att stuka foten. Det var bara tur att det inte blev värre – då hade jag fått åka hem. En annan gång spräckte jag ögonbrynet i sömnen och vaknade med en massa blod i ansiktet.

Hur kul var det egentligen: Det var stenhårt jobb men hur roligt som helst. Det är världens bästa skola om du vill bli artist – jag uppträdde inför all möjlig publik sex kvällar i veckan.

Jan Johansen, 37:

”Det är en tid man aldrig glömmer”

Yrke: Artist.

Erfarenhet som reseledare: Underhållare och reseledare på Rhodos sommaren 1990 och i Åre 1990–91.

Bästa minnet: Hela grejen att åka i väg och showerna. Dessutom tog jag dykcertifikat den sommaren.

Värsta minnet: En full, bråkig kille hade slagit ned en av cheferna och skulle slängas ut. Han ramlade, fick ett stort jack i huvudet, blödde fruktansvärt och spydde samtidigt. Just då kom nattransfern med nyanlända gäster.

Hur kul var det egentligen: Det var väldigt mycket jobb, men en tid som man aldrig glömmer.

Andreas Lundstedt, 31:

”Jag klädde ut mig till giraffen Lollo”

Yrke: Artist i gruppen Alcazar.

Erfarenhet som reseledare: Underhållare och reseledare på Lanzarote fyra, fem månader 1991.

Bästa minnet: Att åka runt på den fantastiska ön med reseledare som varit där länge och se deras smultronställen. Och att stå på scenen.

Värsta minnet: När jag var tvungen att klä ut mig till giraffen Lollo. Och när det regnade fick man försöka roa besvikna gäster med bingo och dart.

Hur kul var det egentligen: Jag åkte för att få stå på scenen. Med tiden fick jag mer och mer jobb och när jag var tvungen att klä ut mig till giraffen Lollo tyckte jag att det var så förnedrande att jag stack. Nu tycker jag att det var en kul erfarenhet och jag lärde mig mycket av att stå på scen varje kväll.

...här är 10 till som jobbat i solen

Anna Careborg

ARTIKELN HANDLAR OM