Hundarna följer med på semestern

Familjen Sörensen tar med sina voffsingar på utlandssemestern

Foto: GUNNAR SEIJBOLD
Sedan två år tillbaka måste alla familjemedlemmarna ha pass. Från vänster Håkan Sörensen, siberan huskyn Flisa. Alice, 5, Agnes, 13, blandrastiken Tuva, Helen Bognar och John, 10. Ett av barnen saknas på bilden.
RESA

Håkan Sörensens två hundar är en del av familjen. Så när mamma, pappa och fyra barn ska iväg till utlandet följer de självklart med.

- Hundar är fantastiska dörröppnare! Tack vare dem kommer vi alltid i kontakt med folk på våra resor, säger han.

Foto: Privat
Helen med Flisa och yngsta dottern Alice i Tyrol, Österrike.

Det är lite fyrtornet och släpvagnen över blandrastiken Tuva och siberan husky-tiken Flisa. Men det rör dem inte i raggen. Som så många andra hundar är de nöjda bara de får vara med sin flock. Varje dag tassar de med husse Håkan Sörensen till arbetet. Och vid nästan varje utlandsresa packas de in i bilen eller på tåget.

Varför?

- Tuva och Flisa är en del av familjen, och det är mysigt att ha dem med, säger Håkan.

Samtidigt poängterar han att det inte får bli ett självändamål att resa med hund. Naturligtvis måste det fungera och kännas bra för hunden också. Om inte, är det bättre att lämna den hemma.

- Det är tråkigt men nödvändigt ibland. Jag har fått lämna Tuva och Flisa en gång när de löpte, trots att de säkert skulle ha trivts på resmålet.

I februari i år åkte familjen skidor i Österrike. Tågresan tog ett dygn och gick hur bra som helst.

- Våra hundar har åkt mycket tåg i Sverige, vilket naturligtvis underlättar. Men jag har aldrig haft några riktiga problem när vi tagit med dem utomlands.

Tuva och Flisa var med första gången 1997, då familjen bilade till Spanien. Fem år senare bodde alla ett tag i Italien.

Håkan tycker att hundlivet är enklast i Frankrike. Där trippar madamer med knähundar i Diorväskan in på krogen utan att någon sätter calvadosen i halsen.

- Första gången jag skulle övernatta med hund i Frankrike försökte jag förklara det för receptionisten. Tre gånger upprepade jag ordet "chien" (hund), men hon ryckte bara på axlarna. Då fattade jag att det här inte var nån stor sak. Hon struntade väl i om jag hade en slips eller hund med mig. Haha!

Tyskland och Österrike är två andra hundtoleranta länder, medan Spanien och Italien är lite sämre.

- Ju längre söderut man kommer, desto mer ses hunden som ett vaktdjur som det inte ska daltas med, säger Håkan.

Är det krångligt att resa med hund?

- Nej, inte om man vant dem. Det är klart att du inte kan låta en hund resa 25 timmar på tåg om du inte tränat den innan.

Måste man inte avstå från en massa roligt?

- Det beror på vilken typ av semester man vill ha. Är du tokkulturell och vill äta ute varje kväll, kanske du ska tänka om. Men vi har haft med Tuva och Flisa till både Venedig och Assisi. Vi fick binda dem utanför Markuskatedralen. Och så fick vi köpa munkorg för gondolfärden, för så säger reglerna där. Men mer än så var det inte.

Vad är det bästa med att ha hunden med?

- De är fantastiska dörröppnare. Folk stannar hela tiden och frågar och tar bilder. Tror jag det när de ser mig komma utför i skidbacken med den här vackra huskyn i en lina som jag fäst om midjan. I ryggsäcken sitter Tuva med fladdrande öron. Italienarna frågar ofta om Flisa är en varg. Det gör japanerna i Stockholm också. Ibland svarar jag ja på skoj. Men jag tar tillbaka det när jag ser deras miner...

Tänk på det här!

Håkans 3 bästa hundresetips!

Så funkar resan

Chatta

Kerstin Sundmark