Bevare mig väl för ”äkta” resmål

Foto: THINKSTOCK
På semestern tycker vi att allt som är ”äkta” är bra, även om det är dåligt.
RESA

Surt vin, arg servitör och kackig underhållning. Det finns få tillfällen i livet man älskar det, utom på semestern. Då är allt som är äkta bra, även om det är dåligt.

Förr kunde resebolagen locka med palmer på exotiska platser men det funkar inte längre. Därför har pendeln svängt så att dagens världsvana turist tycker att det enkla livet – vardagen – är mest spännande av allt. Drömmen är en liten avlägsen by där getterna vinglar omkring, bonden sitter och muttrar på en pall och absolut inget av intresse händer.

Paradexemplet är den lilla krogen i Rom som jag besökte för några år sedan. I över 60 år drev salig Ada sitt mytomspunna hål-i-väggen, en liten osteria som länge ansågs vara det enda riktiga sättet att äta i Rom. Att hitta dit var som att bli upptagen i en slags högre gemenskap där medlemmarnas största intresse var att nicka medkännande när andra svenskar berättade om vilka turistfällor de hade hamnat i. Men hur var det egentligen hemma hos Ada? Tja, trångt och ganska smaklöst. Ingen skugga över Ada, som blev drygt 80 år gammal.

Hon gjorde vad som förväntades av henne och körde hela den omtalade showen kväll efter kväll: serverade vad som föll henne in (en vardaglig pasta), glömde bort oss ibland och skrev notan direkt på duken. Gästerna fick ingen kulinarisk upp­levelse, men tårar i ögonen. Så äkta!

Så här kommer ett litet äkthetslexikon för dig som vill dechiffrera rese­romantiken:

Mysig restaurang = trångt, bered dig på att sitta i knät på en okänd bordsgranne.

Spartanskt = lysrör och plastbestick.

Charmig ägare = lynnig.

Dold pärla = ligger på en väg som är ofarbar flera månader om året, alternativt i en gränd med en svag doft av sophämtning.

Utöver medioker mat bjuder även äkthetsturismen på ett små­sunkigt exotifierande. När jag var på bröllop i Spanien var det stora samtals­ämnet efteråt inte det vackra brudparet. Utan den gamla mannen, brudens farbror, som gick loss med mandolinen hela natten, som stampade och sjöng tills solen gick upp.

Åh, utbrast de hänförda svenskarna, höga på äkthet, tänk om man kunde ordna resor till hans lilla bergsby och låta fler uppleva detta! En jättebra idé, om det inte vore för att han vanligt­vis sitter och surar framför teven, suckade bruden. Som hade en mer nykter syn på hur charmiga hennes landsmän var.

Nej, bevare mig väl för äkta.

Dessutom: Alla försök att smälta in i vardagslivet under en semestervecka är dömda att misslyckas, trots att guideböckerna tipsar om marknader där italienarna själva handlar (numera även du och resten av busslasten från Västerås) och pubar dit turisterna inte hittar (nu gör de det).

Själv skulle jag aldrig vilja utsätta en utländsk turist för en äkta svensk tillvaro och låta hen genomlida vår trista vardag med allt vad det innebär av Ikeabesök, snabbmakaroner och kärlekskranka bönder på teve.

Åsas topp tre

Äkta upplevelser:

Vietnamesiskt hål i väggen, New York

På det upphaussade stället jagade ägaren ut oss med sopkvasten när vi missade att duka av själva. Möjligen var det ett exempel på en äkta reaktion, men inte var den särskilt trevlig för det.

Familjerestaurang, Grekland

Förstörda efter åratal av hyllningar om hur genuina, mysiga och trevliga de är, ler hela familjen som robotar. Det känns inte som att vara hemma hos någon, det känns som att vara med i ”The Truman show”.

Marknaden på Mallorca

Hit hittar bara de äkta spanjorerna! Lovade guide­boken. Det stämde, plus ett gäng svenska

B-kändisar som smög runt i solglasögon och stora hattar.

ARTIKELN HANDLAR OM