Solstolar som orsakar krig

RESA
Solhatt och bok. Det gamla tricket...Foto: Thinkstock

Hej igen, allihopa.

Den här gången handlar det om solstolar. Men inte så mycket om plast eller trä, badlakan på ­eller ­svettig kropp direkt mot själva ­möbeln.

Nej, i dag ska vi prata om ofoget att ”reservera” sin stolstol.

Ilandsproblemet som för en del anses vara ett rent övergrepp på demokratin. I alla fall när andra pysslar med det.

Enligt en ­undersökning gjord av Tickets resebyrå är det nästan lika många som irriterar sig på det fräcka platsbokandet som av skrikande barn på ­resan. Sprängstoff alltså.

Men när du själv barrikaderat två finfina i bästa läget för att sedan lugnt kunna njuta av dina skramlade ägg och prinskorvar är det väl inte mer än rätt?

Gårdagen tvingades du ju genomlida bredvid områdets två enda soptunnor...

Jag har själv lagt ner det mest hjärtpåfrestande solstolsjagandet. Jag väljer sällan hotell där poolkrig pågår och hustrun röstar alltid på stranden.

Men visst har jag en och annan skamlig dag i solstolshelvetet. ­Framför allt minns jag en oförglömlig krigshandling. Den mot en tysk familj i Cala D´Or på Mallorca 2001:

De var tre i familjen, men hade likförbannat fyra solstolar. Mamman ville ha en i skugga också. Och där kom vi, två vuxna, två barn och fick bara en solstol.

På frågan om vi möjligen kunde... kom mammans svar direkt: ”Ach nein”.

Här krävdes alltså både list och svettig hänsyns­löshet. Jag tryckte helt enkelt in vår enda solstol mellan mammans två – och en stund senare min ­svettiga armhåla så nära hennes näsa jag kunde.

Sedan var det auf wiedersehen till den familjen. Och jag utsågs till ”hero of the week” av en pappa från Leicester.

Ni vet, det där med britter och tyskar...

Numera låter jag min fru sköta solstols­diplomatin. Hennes ambition att hitta poolens bästa läge är osviklig.

Senast, på Teneriffa under sportlovet, bytte vi solstolar fyra gånger på en kvart innan vi var nöjda. Det tredje läget fick då ändå betyget ”helt perfekt här nära poolbaren”.

Visst, kanon – i tio minuter. Sedan satte bar­tendern på Gangnam style på stereon.

Till sist hittade vi hem. Längst bort från allt oljud men ändå nära en pool. Suveränt.

Ända tills dottern ville bada.

Då upptäckte vi att poolen var hotellets kalla alternativ. 21 grader…

Som tur är lär man av sina misstag. Så nu har jag bästa läget på gång. Ingen risk att tvingas ­”reservera” före ­frukost – och perfekt ­temperatur i vattnet.

Ska renovera badrummet och skaffa badkar.

Stures topp tre

Poolminnen alla kategorier:

”… och glöm inte att smörja in fötterna”. ­Gjorde det två gånger i Ayia Napa på Cypern 1995. Första och sista…

Efter fem dagar på kaos­hotell på Mallis, med barnklubb, vattenpolo, disco OCH bingo vid poolen – allt för barnens skull… behövde vi vuxna en paus. En natt på finhotell inne i Palma. Efter bara en timme i lugnet vid poolen där utbrast äldsta dottern, då 11: ” Vad skönt! Kan vi inte bo här nästa gång?”

Första poolen. Stoooora ögon för en 12-åring vid takpoolen (!) på Hotel Terraza i Las Palmas 1973. Pool! Och på taket! Jag vågade inte ens bada.

ARTIKELN HANDLAR OM