Kul mix i coola Kap

Besöka townships är ett måste i Kapstaden

1 av 4 | Foto: JOHAN ÖBERG
En grupp barn visar en gumboots dance, som skapades av svarta gruvarbetare under apartheidåren. Guga S’Thebe Arts And Culture Centre, i townshipet Langa.
RESA

Det finns de som säger att Kapstaden inte är det riktiga Afrika.

Kanske har de rätt. För staden är unik.

Ingen annanstans på kontinenten hittar man en så intensiv och spännande kulturmix som här – i staden som sydafrikanerna själva kallar för The Mother City.

Ndileka Xameni, en eldsjäl som driver Siyaphambili Orphan Village.

Ndileka Xameni hade helt enkelt bestämt sig. Maken fick finna sig i att deras nyinköpta medelklassvilla i townshipet Langa också skulle få vara ett andra hem för flera hundra barn.

– Nu bor här 28 barn utöver mina egna tre, berättar hon omgiven av nyfikna barn.

Vi möter henne under en Township tour, en halvdag som ska ge inblick i hur majoriteten av Kapstadens invånare lever – långt från de vita lyxvillorna med havsutsikt i Camps Bay, inte geografiskt, men kulturellt och ekonomiskt.

Inte bara slum

Township översätts ofta med slumområde, men det är en sanning med modifikation.

I Kapstaden finns en rad townships, skapade av apartheidregimen och reserverade enbart för svarta. I Langa, där vi befinner oss, bor det cirka 300000 människor.

Många av de rätt nyinflyttade i skjul byggda av byggbråte, rostig plåt och skräp. Andra, med bra utbildning och lön, i prydliga villaområden som skulle ha kunnat ligga var som helst i världen. Om det inte var för att det bara är någon minuts promenad till långt fattigare kvarter, där alkoholism, våld och framför allt aids skördar många offer.

Hjälper över 500 barn

Ndileka Xameni är utbildad socialarbetare och en verklig eldsjäl. Hon hjälper just nu över 500 barn, många föräldralösa på grund av just aids, i den verksamhet som hon kallar Siyaphambili Orphan Village.

– Många av dem som inte bor här kommer hit efter skolan för ett riktigt mål mat. Men vi har också distribuerat skolbänkar och läromedel som vi fått av utländska givare.

Hon får en hel del gåvor, också pengar, men satsar också mycket av sina egna:

– Vi hoppas att staden ska börja stödja oss med till exempel mat eller transporter, säger hon och visar några av de rörande små askar med minnessaker som de föräldralösa barnen får göra för att de inte ska glömma sina döda mammor och pappor.

Ett tjugotal barn är där under vårt besök och innan vi går stämmer de upp i sång.

– Ingen förändring blir av om vi inte själva åstadkommer den. Men om vi alla hjälps åt är jag mycket optimistisk inför framtiden, säger Ndileka Xameni och vinkar adjö.

Farligt utan guide

Ett Kapstadenbesök är inte komplett utan en township tour. Resa har under våra fått träffa medicin­män, druckit hemkokt öl på lokala syltor, besökt typiska grillrestauranger, shoppat fint lokalt hantverk och besökt kulturcenter fulla av optimism.

Det finns en rad arrangörer med lokalförankring i olika townshipområden. Deras turer kan bokas via något av den lokala turistbyråns två kontor i centrum och kostar alla runt 350 kronor. Men kvaliteten på turerna varierar fråga så du hamnar på en tur där ni får gå omkring i stället för att mest åka buss.

En annan möjlighet är att bo på något av de bed and breakfastställen som öppnat i Langa och Khayelitsha. Enklast hittar man sådant boende via den lokala turistbyrån, ( www.capetown.travel/accommodation).

Men utan någon lokal vän eller guide är det svårt, för att inte säga farligt, att vistas i de här delarna av Kapstaden.

Färgglada hus

Numera är det inte riskfyllt att röra sig på dagtid i stadsdelen Bo-Kaap, på den branta slutningen till Signal Hill, där för övrigt middagskanonen fortfarande avlossas varje dag prick klockan tolv.

Bo-Kaap är ett område som under apartheid var förbehållet kapmalayer, slavättlingar som ytterst sällan kom just från Malaysia, utan oftast från Madagaskar och Sri Lanka. Områdets allt fler nyrestaurerade hus i starka färger är en fröjd att promenera bland, här finns ett litet museum som visar hur hårt livet var under apartheid och några av stans bästa hantverksbutiker ligger här.

Vill man äta typisk kryddigt söt kapmalay-mat är den enklare att hitta bortom stadsdelen, på ställen som Rooti’s Cape Malay Restaurant i Waterfront eller Biesmiellah i centrum.

Vill man ha spännande afrikansk mat är dock Marcos African Place (som också har jazzig livemusik) i Bo-Kaap ett bra val.

District Six skulle kunnat vara en charmig stadsdel i samma stil som Bo-Kaap, om än ännu mer etniskt blandad. Men alltihop, så när som på skolor och religiösa byggnader, revs och 60000 människor tvångsförflyttades på 1970- och 80-talen. Ännu syns mest ödetomter här, mitt i stan där det förr sjöd av liv – något som skildras på ett intressant sätt på District Six museum, ( www.districtsix.co.za), i centrum – ett måste!

Inget för badkrukor

Camps Bay hör tillsammans med Clifton till de rikaste närförorterna och här dominerar de vita stort. Här finns fina sandstränder, men vattnet blir aldrig varmt, så de flesta nöjer sig med att solbada. Restaurangutbudet är lysande, liksom barlivet – många kommer för en solnedgångsdrink.

Ett lite varmare alternativ för den badsugne är de stora poolerna, precis vid havet i den långt mindre snobbiga stadsdelen Sea Point.

På kvällen söker sig många turister till Waterfront, det ombyggda hamnområdet med gott om affärer, restauranger och barer. Det är trevligt, säkert och välordnat där så området lockar också många Kapstadenbor.

Men än mer kul kultur- och hudfärgsmix väntar längs Long Street, den enda riktigt livliga gatan i City centre kvällstid. Vägg i vägg ligger klubbar, matställen, billiga hotell och barer ett utmärkt kvällsnöje för den som vill möta det multikulturella Sydafrika.

Ladda ner guider!

ARTIKELN HANDLAR OM