Upptäck strandlivet i Kambodja

Orörda Sihanoukville kan bli den nya charterfavoriten

Foto: Johan Öberg
Försäljare och turister har så smått börjat trängas på Ochheuteal Beach. Den tre kilometer långa stranden är klart trevligast och vem kan tacka nej till ett par utsökta havskräftor?
RESA

SIHANOUKVILLE.

Thailand känns redan hemtamt för många svenskar.

Nu är det dags att upptäcka grannlandet Kambodja – med finfina bad längs den 44 mil långa kusten.

Var är stan? Frågan infinner sig oundvikligen när jag åker mopedtaxi genom Sihanoukville, Kambodjas enda riktiga badort.

Hamnen, skälet till att stan över huvud taget anlades, ligger helt för sig själv. Backpackerområdet The Hill är inte mycket mer än just det – en grönskande kulle med några grusvägar och stigar kantade av enkla restauranger och billiga små hotell.

Här finns flera fina stränder men bara ett par av dem har tät bebyggelse. Mellan varje bebyggt område finns lugn tropisk grönska, små fält, palmdungar och en del muromgärdade plättar som väntar på markinvesterarna.

Känns som landet

Det känns mer som om man är ute på landet än inne i en stor stad. Att det faktiskt bor nästan 200 000 människor här går inte att ana. Inte ens centrum, där den livliga marknaden och

busstationen finns, är mycket mer än ett par genomfartsgator kantade av två- och trevåningshus och en handfull leriga sidogator med villor och prunkande trädgårdar.

Men den som läser den här artikeln om tio år kommer inte att känna igen sig. För den här kusten har stor potential. Stränderna är utmärkta, invånarna vänliga och snabba att fatta vad turisterna vill ha. Maten är utmärkt, prisnivån mycket låg och så är det solsäkert och varmt vintertid.

Våldet – ett avslutat kapitel

Ryktet om att Kambodja skulle vara farligt kommer från åren närmast efter att de Röda khmererna gett upp i slutet av 1990-talet.

Biståndsexperter, ryggsäcksresenärer och turister som ville se templen i Angkor kom snart hit. Men så spred sig laglösheten och bombdåd, rån och skottlossning på öppen gata skrämde i väg många. I dag är det här ett avslutat kapitel i landets i långa stycken mörka historia.

För fem år sedan fanns det inte ens tio barer i Sihanoukville och de flesta besökare sov när klockan var tio. I dag finns det över hundra och många drivs av västerlänningar.

Fattigt land

Erika Hilmersson från Nyköping har inga bardrömmar, i stället har hon arbetat gratis i över fyra år för den lokala hjälporganisationen Starfish.

Kambodja är ett av jordens fattigaste länder, även om ekonomin nu växer så det knakar. Många tjänar mindre per dag än vad turisterna betalar för en öl, barn tvingas jobba i tidig ålder. En del utnyttjas av västerländska pedofiler.

– Turister som kommer hit får gärna följa med och se vad vi gör ute i byarna, säger Erika, som just bestämt sig för att stanna fyra år till.

Ochheuteal Beach är den östligaste av stränderna i själva stan och den klart trevligaste. När solen börjar sjunka på eftermiddagen samsas ryggsäcksresenärer, diplomater från Phnom Penh och kambodjanska familjer med picknickkorgar på den tre kilometer långa stranden.

Lätt att älska

Den kantas av kasuarinaträd, under vilka det växt upp ett pärlband av barer, enkla hotell och restauranger.

Efter ett dopp i det varma vattnet slår jag mig ner i en solstol och

beställer en sval öl. Snart kommer en dam med ett stort fat med friterade havskräftor och en annan med en liten kolgrill där det snart fräser pinfärska bläckfiskar, som sedan doppas i en sötstark sås.

Solen blir allt mer röd, för att sen försvinna i havet. Men värmen stannar kvar medan små lyktor tänds och lyser upp matställena.

Det är lätt att älska det här landet, trots allt elände.

Läs också:

Johan Öberg

ARTIKELN HANDLAR OM