Turista på Tengah - som en äkta Robinson

Malaysia satsar på tv-tittar-turism

1 av 3
Journalisten Hans Odöö bodde ensam en vecka på Robinson-ön Tengah. Yxan är kvarlämnad av en svensk deltagare.
RESA

Ingen mat och bara sjögurkor att prata med.

Nu satsar Malaysia på nyfikna

tv-tittare som vill leva Robinson-liv.

Hans Odöö bodde en vecka under bar himmel på Tengah.

Åh, vilken tönt! Så svag efter två dar!

- Lilla hjärtat, längta hem första dan" när du är på en paradisö!

Kommentarerna och funderingarna har varit många framför tv-apparaterna under sju år av Robinson. Min nyfikenhet fick mig att åka till Mersing, en liten hamnstad på Malaysias östkust, nära Robinsonöarna. Här har många levt gott på den jätteindustri som Expedition Robinson varit. Några har också insett att tv-tittare på andra sidan jordklotet kan vara nyfikna på att prova på att vara sin egen Robinson.

- Vi körde ut de anställda på ett svenskt företag till Tengah, säger Omar Bentris på det lokala turistkontoret.

- De fick leta efter mat och sätta upp läger under en dag. Men på kvällen kom vi ut med en kock, öl, mat och underhållning.

Säkert ett trevligt sätt att smaka på Robinsonlivet. Men eftersom jag gillar Robinson Crusoe, och har fallit mer för Björn än för Robban, så ber jag att få bli avsläppt ensam på en öde strand. En vecka känns kort, men den här gången får det räcka.

En gammal fiskebåt för mig på en timma över till Pulau Besar, en ö med några små hotell, en gata och tjugo kor. Hit skjutsades Robinsondeltagare från olika länder in från grannöarna för tävlingar och öråd. Örådet har Strix låtit bränna, kvar finns en hög bråte och locket från en snusdosa.

Möte med Fredag

Jag ska bo en natt på D"coconut, hotellet för tv-team och förlorare, och får träffa min "Fredag", överlevnadsinstruktören "KC" Suhaimi. På morgonen visar han en kortlek med tropiska växter.

- Den här är ätlig, om man kokar den först, annars är den giftig.

- Den här får man svåra hudutslag av, akta dej för den!

- Du måste koka sjögurkorna länge, kineserna tycker de är en delikatess, men det är kineserna det" dessutom är det fel art som finns här!

Instruktionen blir kort. Tidvattnet måste passas och det är bråttom iväg. Till Tengah, den klassiska Robinsonön.

- Du blir den första riktiga Robinson-turisten, ropar "KC" efter mig. Ingen har åkt ut ensam och stannat så länge förut!

Överfarten tar en guppig halvtimma, nu på vintern kan monsunen ställa till det lite. Skepparen bestämmer att det är för riskabelt att landsätta mig direkt på Robinsonstranden, men det finns alternativ.

På en udde har en malaysier byggt några lyxiga bungalows. Hans tre anställda hjälper mig i land vid öns enda pir. Regnet öser ner. Jag får sova på en veranda.

Senare får jag veta att vakter sattes ut för att hålla Robinsondeltagarna borta från den här platsen och dess frestelser, men att ett lag (inte svenskarnas) lyckades locka iväg en bortskämd och tillitsfull katt, döda och äta upp den.

Upptäckten att det finns tre människor, två katter och en tv på Tengah känns konstig.

Men nu börjar ändå Robinsonäventyret! Snart vandrar jag ensam längs en vit sandstrand. De djungelklädda kullarna på öns inre ser spännande ut. En förfallen trappa bland träden tar mig upp till en utsiktsplats. Där ser jag fotspår av något litet svindjur.

Känns bekant

Bestämmer mig för att gå ner till stranden, som nu blivit klippig och skogbeväxt. Här hittar jag en förfallen brunn, i dess närhet växer det många kokospalmer. Jag hugger ner en ung palm och äter palmhjärtat, den inre vita kärnan i stammen. Smakar lite åt kokoshållet (big surprise!)

Väl ute ur skogen känner jag igen mig. Korallrevet, uddarna, stränderna. Tänk att några hundra meter strand så långt hemifrån kan kännas så välbekant.

- Här brukade de ligga och bada och bilda pakter, tänker jag.

- Titta! Videohyddan, där de spelade in sig själva!

- Där borta måste det varit som Björn skadade sig. Och, ta mig tusan, strax intill ser jag spår av en varan.

Jag bygger läger på en skogbevuxen udde, med skyddande klippor mot havet. "Fredag" har utrustat mig med ett tält för kamerorna. En yxa, som en svensk Robinsondeltagare lämnat efter sig. Metrev och krokar, en kastrull och en fotogenlykta. Dessutom lite nödproviant och färskvatten.

Längs de i övrigt ljuvliga stränderna hittar man på sina ställen ilandflutna plastflaskor och annan bråte. En del dock användbart. Bambu, drivved och rep från fiskeredskap blir till vindskydd. Huvudet från en docka sätter jag upp som vaktpost. En gul plasthjälm blir mitt handfat.

En kort vecka

Innan jag åkte till Malaysia ringde jag till Mille som tyckte att tristessen och känslan av att aldrig kunna känna sig fräsch var jobbigt. Men med färskvatten från en bäck och plasthjälmen som handfat är det inga problem. Och så mycket tristess hinner man inte med på en vecka, jag har fullt upp med att bygga läger, skriva dagbok och läsa Robinson Crusoe.

Den riktige Robinson lyckades bärga såväl mat som sprit och massor av verktyg och vapen. Tv:s Robinsonar har ju haft det mer spartanskt. Jag väljer en medelväg - palmhjärta och vatten de första dagarna. Sen öppnar jag nödprovianten.

Jag tror det blir svårt att bedriva Robinsonturism i större skala om alla ska äta palmhjärta, varaner och sjögurka. Öarna är för få och för små för att dessa naturresurser ska räcka till.

Men kokosnötter då?!

Har du försökt klättra upp i en 20 meter hög palm någon gång? Nä, just det...

Däremot är havet fullt av fisk. Tyvärr grumlar monsunvågorna vattnet under vintern, vilket försvårar fisket.

En tropisk storm, upplevd ensam i ett tält nattetid, kan dessutom få vem som helst att känna sig obehaglig till mods. Sommarhalvåret är definitivt att föredra.

Hur är det med farliga djur, då? Under en vecka såg jag inga spindlar, skorpioner, ormar eller dylikt. Sandflugorna märkte jag inte mycket av, några stora djur finns inte och jag såg heller inte en enda människa efter att jag lämnade bungalowområdet.

För den ändå orolige kan det ju kännas skönt att veta att fastlandet är nära och mobiltelefonen fungerar - minns "Brölis" samtal med sin mamma.

Det enda som besvärade mig under en i övrigt fantastisk vecka var den orädda råtta som plötsligt en kväll dök upp vid min lägereld, hävde sig upp över kastrullkanten och drack upp mitt nykokade kaffe! En meter ifrån mig.

Glöm ormserum, men medtag råttfälla, alltså.

Guide: Fixa en Robinsonresa

Rusta dig för ölivet

Hans Odöö ([email protected]), text och foto