Lek Tarzan på Langkawi

Annorlunda semesterlyx på ön utanför Malaysia

1 av 5 | Foto: STEFAN MATTSSON
Anders och Susanne Björkman från Österskär njuter av den långa och lugna sandstranden vid hotell Mutiara Buruau Bay på Langkawi i Malaysia.
RESA

Vi sätter oss i en solstol på stranden. Djungel-vegetationen når oss nästan i nacken. Apor tittar fram i en stor flock och betraktar oss nyfiket.

Det här är annorlunda semesterlyx.

På ön Langkawi i Malaysia är det

inte svårt att spela Tarzan.

En bit vid sidan av de stora turistströmmarna, aningen ”bortglömd” i konkurrensen med de thailändska öar som snart exploaterats till sista strand, ligger Langkawi.

Vi är i Malaysia; har lågsniffat in till den här semesterön via ett lågprisflyg från Kuala Lumpur.

Efter en halvtimmes taxifärd är vi framme vid Mutiara Burau Bay. Hotellet påminner om en bedagad skönhet.

Men för all del – anläggningens bungalower håller anständig standard och den kritvita stranden är ljuvligt inbjudande. I den vackra trädgården välkomnar poolen.

– Här ska ni nog trivas, säger en man. På svenska. Han står intill oss i receptionen när vi checkar in.

–?Tror jag också, säger hans ledsagandes kvinna. På svenska.

Paret Anders och Susanne Björkman, från Österskär norr om Stockholm, är på semesterresa.

–?Det är verkligen lugnt här. Vi kopplar av med simturer, promenader, utflykter och stilla middagar på hotellet, säger Anders Björkman.

I nästa andetag berättar de om vad som säkert väntar oss också:

– Stora varaner och geckoödlor. Och aporna finns överallt här inne på hotellområdet!

På Langkawi behöver man inte ens svinga sig i lianer för att ta sig fram i regnskogen. En linbana tar oss nämligen upp till Mount Mat Cincang, 700 meter över havet.

Härifrån ser man Thailand i klart väder. Inte ens lokalbefolkningen vet hur många öar som ligger utspridda utanför Langkawi.

–?Nu ska vi titta på flera apor på riktigt nära håll, säger vår taxichaufför Mahmoud Azic när vi dagen därpå ger oss ut för att upptäcka den fyra mil långa och två mil korta ön.

Mahmoud stannar bilen på väg mellan Telaga Harbour Park och krokodilfarmen Taman Buaya. Vi kastar ut jordnötter – och efter bara ett tiotal sekunder tittar de första aporna fram ur den täta vegetationen.

Flera hoppar ned från höga träd och snart flyr vi in i bilen, stänger fönstren när aporna fräckt hoppar upp på motorhuv och tak och tigger mer jordnötter.

Färden går vidare till Tanjung Rhu på öns nordspets. Förra året slog lyxhotellanläggningen Four Seasons upp portarna här.

– Välkomna, jag kan guida er runt på området, säger en av de uniformerade bärarna som stramar upp sig i givakt framför entrén.

Det här hotellet har blivit en turistattraktion i sig, även för oss som inte har råd att bo för cirka fyra tusen kronor per natt. Det här är en fantasivärld med poolanläggningar och barer som vi inte har sett maken till. Lyxen och baren på stranden känns till slut för sterilt och formellt.

–?Då vet jag vart vi ska. Ni måste uppleva mangroveträsken, säger vår chaufför Mahmoud som kör oss till en liten småbåtsbrygga där vi hoppar ombord på en långsvansbåt.

Under ett par timmar på ett kanalsystem ser vi krabbor krafsa i strandkanten och havsörnar som samlas i en stor flock när skepparen kastar ut fiskrens och kycklingskinn i vattnet. Örnarna störtdyker och hugger tag i maten. Det här är ekoturism i koncentrat.

På kvällen är det nattmarknad i ”huvudstaden” Kuah. Från enkla stånd på gatan serveras kokt ris med bambuskott, pannkakor med jordnötssmör och grillad kyckling med otaliga sorters grönsaker. Nattlivet blir egentligen inte mer intensivt än så – även om orkestrar och dj:er försöker att liva upp stämningen i en och annan hotellbar.

– Till Langkawi kommer man antingen på bröllopsresa eller för att snorkla, säger en man på en resebyrå i Kuah.

Vår anledning till besöket var mest ren nyfikenhet. Och med nyfikenheten stillad efter ett dygn på den grönskande ön tar vi snabbåten, en dryg timmes färd, tillbaka till Satun i Thailand.

Läs också: