Ölüdeniz - Turkiets vackraste strand

Dyk ner i den mörkblå lagunen - eller ner från berget Baba dag

Foto: MALIN ARNESSON
LJUMMA VÅGOR Belcekiz Beach är valet för den som inte gillar lugnet i Ölüdeniz lummiga lagun.
RESA

En turkisk semesterort med thailändskt vatten och ljumma vindar långt in i oktober.

Okända Ölüdeniz, med Turkiets vackraste strand, är en oas vid en lagun i Medelhavet med både action och lugn.

Sofia Westerberg.

Har du sett fotografier av stränder i Turkiet har du med stor sannolikhet sett Ölüdeniz. Landets, och kanske Europas, finaste badvatten är än så länge rätt okänt bland skandinaver men britterna har gjort orten till sin.

Få svenskar

Huvudgatan kantas av menyer. Restaurangerna serverar engelsk frukost, lokalbefolkningen talar drottningens dialekt och på barernas storbildsskärmar följer man Premier League.

Nu har holländare och tyskar börjat hitta hit men svenskarna är ännu få till antalet.

– Vi har inte sett några alls. Alla andra som kom med samma plan från Sverige åkte vidare mot Marmaris, säger Ann Westerberg från Katrineholm.

Hon är här för att ta det lugnt med sin dotter Sofia Westerberg, 23, och hennes pojkvän David Johansson. De har rest en hel del i Turkiet och nu har de funnit en klar vinnare.

– Ölüdeniz är helt kanon, stranden är den absolut vackraste vi varit på någonsin, säger Sofia.

För bara ett tiotal år sedan var orten en backpackerfavorit.

En av lockelserna förutom det klara vattnet var och är berget Baba Dag, 1 900 meter över havet. Härifrån slänger sig hundratals skärmflygare varje dag ut över bukten och det är fritt fram att hänga med – om man betalar förstås. Tandemhopp gör det möjligt för alla som fyllt sex år att viktlösa segla i luften de dryga 40 minuterna färden till marken tar. Landningen äger smidigt rum mitt på den smala strandpromenaden.

Skylande lövverk

Ett par hundra meter bort från huvudgatan ligger en mörkblå avskild badplats med stilla och klart vatten. Lagunen är kännetecknet för Ölüdeniz, som betyder ”dött vatten”, och ska inte förväxlas med långa Belcekiz Beach.

För tio kronor får vi en entrébiljett och här är växtligheten lummigare. Under skylande lövverk ligger turkiska familjer och slappnar av i skuggan. Vattnet är kavlugnt och jag förstår inte riktigt varför man hellre badar här än i vågorna på Belcekiz.

Vi går tillbaks mot hotell- och restauranggyttret medan skuggor sveper över marken. Skärmarna landar i strida strömmar ända in i skymningen.

I solnedgången leker barn, och undertecknad, sig trötta i strandkanten innan vi kastar oss ut i det turkosa havet.

Så här måste Thailand vara fast med finare sand, tänker jag, och sträcker ut i den bottenlösa viken.

Nina Marjavaara