Landa på Karibiens mest mångsidiga ö

På Sint Maarten står du med ena foten i Holland – och den andra i Frankrike

1 av 7 | Foto: SARA RINGSTRÖM
När man badar på stranden Maho Bay i Philipsburg gäller det att huka sig – här snuddar charterplanen vid palmtopparna på inflygningen till öns enda flygplats.
RESA

Förlåt, vi känner oss vilsna.

Står med ena foten i Holland. Den andra i Frankrike. På en ö i Karibien??

Vad vill ni att ön ska heta – Sint Maarten eller Saint Martin?

Frågorna fortsätter att ramla på när jag väntar i en kö framför ett växlingskontor. Förvirringen och osäkerheten förstärks av att jag får en ynka dollar för varje urstark euro.

– I don’t understand nothin’??säger en Texas-amerikan sanningsenligt när han räknar sin sedelbunt med en axelryckning. Så tittar han på mig och säger:

– Jag har i alla fall fått två semestrar till priset av en, ha-ha!

Mannen presenterar sig som Rick Vanden. Han kommer från Houston och har tagit ett billigt flyg till Sint Maarten.?Eller är det Saint Martin?

– I don’t care, säger Rick Vanden.

Han bryr sig inte om det här är Holland eller Frankrike. Han har kommit hit ”för att ta några drinkar, spela på kasino och sedan åka vidare med ett kryssningsfartyg”.

Det är så med de flesta turisterna på den här ön – de kommer i en aldrig sinande ström för att raskt ge sig vidare till andra mål i Västindien.

St Maarten/St Martin är knappt en blipp på en radarskärm – men är ändå en landmassa som delas av två nationer. Holländare och fransmän har samexisterat här i snart 350 år. Legenden säger att ön delades och gränsen drogs via en fransman och en holländare, båda berusade. De gick åt varsitt håll runt ön – och där de möttes drogs gränsen.

–?Vill ni se monumentet, den plats man kan se att vi har en gräns? frågar Margy Bovente.

Hon kör minibuss och är vår guide under några förmiddagstimmar. Hon stannar till på Mount Concordia där blommor pryder ett stenmonument. Vi har Holland bakom oss. Franrike ligger rakt fram.

Språk? Priser? Lagar och förordningar? Är det inte knepigt att fungera i två samhällen samtidigt?

– Äsch, jag pratar holländska, franska och engelska. Här betalar man allt i dollar, om man vill. På franska sidan måste man använda bilbälte och hålla hastighetsbegränsningarna. På holländska sidan är det inte så noga. Det är allt?? påstår Margy Bovente.

Första intrycket av St Maarten/St Martin är att myterna och klichéerna lever: livet går i karibisk reggae-takt. Romen flödar. Solnedgången glöder bakom vajande palmer. Skärvorna av holländska och franska stormaktsimperier gör sig påminda i form av de kolonisatörer som vägrar att släppa sitt politiska bestämmandegrepp.

Många tvekar inte att utnämna den här ön till ett paradis. Andra anser att den har förvandlats till ett monument över girighet och hejdlöst byggande.

Nyfiket närmar vi oss Marigot, huvudstad på den franska sidan. Här exponeras tidningarna Paris Match och Le Monde i kioskerna. På utomhusmarknaden vid hamnen säljs färsk fisk, frukt, kläder och hantverk. I korsningen Rue Charles de Gaulle/Rue de president Kennedy blir några poliser irriterade när vi fotograferar dem. Vi hoppar in på området vid Royal Marina och alla modebutiker som påminner om chict, franskt mode. Le West Indies shoppingmall lockar med fler butiker – men rent allmänt är Marigot en plats på ön där pulsen känns behaglig.

Annat är det på Orient Beach, öns mest omtalade strand. Här pågår en intensiv jakt på varje turistdollar. Här är det tingel-tangel, snabbmatställen och solstolar för 20 dollar per dag. Här samsas nudister i den södra delen av stranden med vattenskoteråkare, jetski-uthyrare, volleybollspelare och kite-surfare. I veckosluten är det knökfullt med folk på partyställena Bikini, Kontiki och La Playa. Det här är massturism i ett nötskal – ett slags karibiskt Kanarieöarna.

Tack. Vi har fått nog. Vi har fått tips om orörd stillhet, mäktiga palmer och blågrönt vatten ett par mil härifrån. Vi åker till Plum Beach.

Småflickorna Clémentine Merle och Laure Poitrenaud leker med en hund i vattenbrynet.

– Det är så lugnt och avkopplande här. Vi har hyrt ett hus och njuter av solen och baden, säger mamma Violette.

Vi hastar vidare. Kontrasterna på denna ö blir slående när vi rullar in i Philipsburg igen, huvudstaden på den holländska sidan. Här är det shopping som gäller. Klockor, juveler, alkohol – vart man än vänder sig handlar utbudet om dessa varor. Kryssningsturisterna bär på sina shoppingkassar. Många sitter inne i mörkret på några av de 12 kasinon som finns på St Maarten.

Ett annat nöje är plane-spotting, en närstudie av alla flygplan som lyfter och landar på den lilla Pincesse Juliana airport. Start-och landningsbanan vid Maho Bay övergår i strand och hav. När klockan visar 17.30 varje dag samlas extra många åskådare. Då startar nämligen en jättelik jumbojet, KLM:s 747, med krafter som gör att åskådare blåser omkull och den finkorniga sanden flyttas från stranden ut i havsvattnet.

– Märkligt. Hemma i Holland skulle ”åskådare” aldrig tillåtas så här nära ett startande flygplan. Och inte skulle planen få sniffa in så lågt över hotelltaken som här, säger Alexander Vunderink.

– Nej, inte i Sverige heller, svarar jag.

Det blir inte mer till konversation, för jumbojeten överröstar allt och alla.

Vi irrar oss in på hotellanläggningen Maho Resort & Casino. I kaféhörnan i lobby och i baren vid poolanläggningen kan man ännu en gång notera gränsen, den osynliga men ändå rätt tydliga:

Fransmännen äter baguette.

Holländarna festar på pannkaka.

Läs också:

Sture Olsson/text, Sara Ringström/foto

ARTIKELN HANDLAR OM