Naturen är fin - om jag slipper den

RESA

När jag var yngre funderade jag ofta på om jag var mer spansk än svensk eller tvärtom. Nu vet jag att svaret blir tydligt när semestern närmar sig. Då kraschar allt samförstånd jag och sambon byggt upp under året.

– Vi kan åka ut på landet, säger han.

– För lite asfalt, svarar jag.

– Vi kan åka ut med båten, föreslår han.

– För mycket vatten, svarar jag.

– Är inte den svenska naturen fantastisk? undrar han.

– Jovisst, vi har mygg, fästingar, getingar, huggormar och allergiframkallande växter! Sen kan man gå vilse i skogen och frysa ihjäl eller dö av svält.

Vi är som små kulturbärande ekon av våra föräldrar och sitter på var sin sida av köksbordet och glor surt på varandra. ”Töntiga Svensson!”, tänker jag. ”Överspända blatte!”, tänker han.

Det är lätt att bli hemmablind och tro att folk världen över har samma uppfattning om vad som kännetecknar en bra semester. Så är det inte.

Kära landsmän, tro mig: det ter sig helt absurt för människor i andra delar av världen att svenskar om sommaren frivilligt lämnar sina bekväma bostäder för att flytta ut i primitiva ruckel utan el eller vatten indraget. De förstår inte varför vi tycker att det är utvilande att ägna vår lediga tid åt att diska i sjöar eller rensa rabatter och hugga ved. De tycker det är mysko när vi kastar oss ut i 17–18-gradigt vatten, flyger upp igen och utbrister:

– Det är skönt när man väl kommit upp!

Att göra kaniner och fasaner på landet halvtama och få dem att äta ur handen, bara för att det är mysigt att komma nära naturen, är inte en självklarhet i alla länder. Jag vågar påstå att majoriteten av jordens befolkning skulle göra det i syfte att nacka djuren när de blivit tillräckligt feta och sedan lägga dem på grillen.

Man måste förstå att folk i andra delar av världen är tveksamma till svenska ungdomars semesterkultur, som i deras ögon kan sammanfattas på följande sätt: I stället för att vara med sina föräldrar åker ungdomarna till en Medelhavsö (eller Gotland) för att ägna en vecka eller två åt att bli spritförgiftade, matförgiftade, rödbrända, rånade, få könssjukdomar och bli utelåsta från hotellet. Sedan kommer de hem helnöjda och vill göra om samma resa nästa sommar.

Spanjorens drömsemester ser helt annorlunda ut. Spanjorer tillhör de i Europa som reser minst. Det beror inte på dålig ekonomi utan på självgodhet och bekvämlighet. Varför resa någonstans där man inte kan språket, inte hittar och får sämre mat än hemma?

Om en kanarier reser någonstans under sin ledighet blir det oftast till en annan kanarieö. De mer vågade åker till Madeira eller den venezuelanska Isla Margarita. Det ska vara en ö, så man känner igen sig. Sen återvänder kanariern och vittnar om att hemma är bäst (folk på grannön är ju så konstiga!) och att de minsann inte tänker flytta sig en tum nästa sommar.

För det skönaste är egentligen att ägna semestern åt att göra samma saker som de brukar till vardags efter jobbet; hänga på barer, äta god mat, vara med familjen, bada och ha fester. Nyfiken på världen kan man vara ett annat år. Ge sig ut i naturen får Greenpeace och tyskarna göra. Och jag kan inget annat än sympatisera.

Det är bra för atmosfären att naturen finns. Men jag vill inte komma i kontakt med den. Jag har ju semester för att vila upp mig!

Terri Herrera Eriksson ([email protected])