Den utländska toan fascinerar mig

RESA

När du reser förändras du. Nu syftar jag inte på själslig frid och erfarenheter från andra kulturer och sånt tjafs. Jag tänker på att så gott som alla blir mer fördjupade i toaletter och toalettbestyr under utlandsvistelsen.

Efter en vecka i Indien eller något annat klassiskt magsjukeland upptäcker även den mest pryda att hon/han helt ogenerat diskuterar sin dåliga mage med en nyfunnen vän på hotellet. Det blir ett ältande fram och tillbaka om rännskit och förstoppning, amöbor, bakterier i tarmen, mat som framkallar magsjuka och jämförande av mediciner. Och snabbt kommer man in på ämnet Toaletter Vi Minns. Detta tycks vara ett outsinligt ämne.

När folk utomlands frågar mig vad som kännetecknar ett välfärdsland som Sverige, brukar jag svara att vi har rena och fungerande toaletter. Det säger mer än utläggningar om den offentliga sektorn. Och det imponerar!

De välfungerande toaletterna i Sverige är kanske anledningen till att toaletter utomlands ofta är totalt fascinerande för en bortskämd svenne som jag. Till exempel står jag helt frågande inför den hybrid som man ofta stöter på i delar av Asien; västerländsk toalett med fotstöd på kanten – så att man ska kunna klättra upp och sätta sig på huk. Om det nu ändå är så att man ska sitta på huk, vad är det för fel på det gamla hederliga hålet i marken (Hål I Marken – Vi Är Vad Vi Heter.)? Då är det ingen som låtsas att spolanordningen fungerar och man slipper riskera att trilla av.

Runt Medelhavet saknar toaletterna antingen ljus, papper, tvål, vatten eller lås. Ibland vinner man Finn Fem Fel och får alla defekter på en gång. Jag är säker på att det finns EU-regler på att det måste vara så för att få klassas som riktig medelhavstoa.

Om du reser runt i Mellan- eller Östeuropa så får du snart stifta bekantskap med den mystiska toaletten med avsatsen inuti – så att du kan betrakta dina fekalier på nära håll innan du skickar iväg dem på nya äventyr. Är det bara jag som tycker att det tyder på en osund separationsångest?

Dessutom är de osannolikt sköra. Varken jag eller bästa väninnan kan klassas som elefanter, ändå lyckades vi sabotera en mängd toaletter som kom i vår väg under vår tågluff. Väninnan slet loss minst en spolanordning och vi fick flera toalettpappershållare att lätta från väggen. Kulmen nåddes när jag lyckades välta en toalett i Berlin. Fråga mig inte hur. Men det hade aldrig hänt om den varit fastskruvad i golvet.

I USA drabbas man också av samma skumma typ av titta-på-vad-du-producerat-innan-du-spolar-toalett, men där är de som bonus utrustade med saloondörren; en svängdörr med mycket stor glipa både upptill och nertill. Det är mer luft än dörr och en fasa för oss som gillar lite privacy på toa.

Gemensamt för alla ovan nämnda toaletter (utom hålet i marken) är spolanordningar som gör att bajset åker runt, runt i en virvel innan det sugs ner och försvinner, för att sedan komma tillbaks upp igen. Varför?

Världens toaletter lämnar mycket övrigt att önska. Och nu har jag inte haft möjlighet att gå in på toalettpappret som finns i tre spännande sorter; hårt á la barkbit, glatt som smörgåspapper eller så gott som uppluckrat redan när man får det i handen. Jag vill inte prata om vad som händer när man försöker torka sig med det. Men jag säger bara en sak: Blott Sverige svenska toaletter har!

Terri Herrera Eriksson ([email protected])