Det stod "Pitt i panna" på den svenska menyn

RESA

Det mest irriterande med att ha en mejladress är att det dimper ner så mycket skit i den. Värst är breven med hopplösa rykten. Ta till exempel protestlistorna mot kattungarna som föds upp i glasflaskor i Japan. Det mest upprörande med historien är att den inte är sann men att jag ändå år efter år drabbas av nya brev om de arma kissarna. Jag suckar, trycker på raderaknappen och undrar om ingen kan mejla mig ett upprop mot dumma internetrykten. Det skriver jag gärna under på.

Men det finns ett undantag. I flera år har det på internet florerat en lista där någon samlat felformulerade skyltar från världens alla hörn.

Några av mina personliga favoriter är Special today: No icecream!, Our wines leave you nothing to hope for och den fantastiska reklamen för åsneridning i Thailand: Would you like to ride on your own ass? Jag tror på varenda osannolikt formulerad mening på den listan. Efter att ha suttit på en restaurang i Thailand där entrén dekorerats med skylten Don’t leave – don’t pay är jag nämligen benägen att tro på vad som helst i konstiga-skylt-genren. Det är kul att tro att restaurangens ägare bokstavligen menade att vi alltid måste stanna på hans sylta mot att vi fick äta gratis mat där. Men jag misstänker att det inte var menat så, utan bara ytterligare ett exempel på dåliga kunskaper i engelska.

Restauranger är en guldgruva för oss som gillar att skratta åt misslyckade översättningar.

En gång skrattade jag så mycket när jag hade fått in menyn att jag blev utvisad och skamset fick gå hungrig därifrån. Jag kan inget annat än sympatisera med de harmsna servitörerna, men vad ska man göra när man läser att man kan få äta Great prick male (som på originalspråket spanska heter Gran pique macho och är en latinamerikansk köttgryta)? Och när jag bläddrade vidare till menyn på svenska fick jag veta att de serverade Pitt i panna och Kotte i sin sås – egentligen fruktbitar av ananas i lite ananasjuice – till efterrätt. Om jag inte missminner mig var det i samma meny jag läste att de hade Frusen olik – jag skulle snarare kalla det ”glass i flera smaker”.

Det blev helt enkelt för mycket och jag glömde all hyfs och skrattade så att mineralvattnet sprutade över bordet.

Till min fasa har jag insett att de flesta inte bryr sig om att de har felstavade skyltar och menyer. Flera gånger har jag snällt berättat saker som att det är väldigt poetiskt, men inte helt rätt att ha en skylt på dörren där det står Måndag sluten!, eller att Soppa av hus är något som bara serveras i min älsklingsbarnbok om Oskar som åt hus. Men till svar har jag bara fått ett och annat ”än sen då?”.

Vid närmare eftertanke hejar jag på restaurangägarna som inte bemödar sig så mycket om att få till översättningarna perfekt, bara folk beställer in mat. Jag – och många med mig – har mycket att lära av deras avspända relation till främmande språk.

Själv drabbas jag plågsamt ofta av tunghäfta när jag måste prata engelska i rädsla för att inte få till uttal och grammatik korrekt. Drev jag ett hak skulle jag välja döden framför att ha något motsvarande ”Kotte i sin sås” på min meny. Någon skulle ju kunna skratta åt mig. Men vad gör det så länge maten är god och man kan berika en och annan lista på internet?

Fast gränsen går nog vid den bolivianska baren som sade sig servera Screwed Driver.

Terri Herrera Eriksson ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM