Största folkökningen sedan 1946

INRIKES

Stockholm. Svenskarna fortsätter att bli allt fler. Den sista december 2013 var Sveriges befolkning 9 644 864 personer, eller 88 971 fler än året före.

Ökningen är den största folkökningen mellan två enskilda år sedan 1946, enligt befolkningsstatistik från Statistiska centralbyrån.

Antalet invandrare under förra året var rekordhögt: 115 845 personer flyttade till Sverige. Återinvandrade svenska medborgare utgjorde 18 procent av alla invandrare och var den enskilt största gruppen.

Ökningen förklaras med att invandringen från Syrien och Somalia ökade med drygt 13 000 personer. Under förra året var 10 procent av invandrarna medborgare från Syrien. En nästan lika stor andel kom från Somalia.

Den 11 april var det vanligaste födelsedatumet under 2013 med 393 födslar. Vanligaste månaderna är annars maj, juli och augusti.

Totalt föddes 113 593 barn och som vanligt något fler pojkar, 59 472 jämfört med 55 472 flickor. Dödligheten minskade däremot något till 90 402.

Antalet skilsmässor ökar, medan antalet giftermål minskar.

Under förra året gifte sig 45 703 par, vilket var 5 000 par färre än under 2012. Medelåldern bland dem som gifte sig för första gången var 33 år för kvinnor och 36 för män och den vanligaste vigseldagen var den 15 juni.

För 25 110 par tog kärleken slut och resulterade i en skilsmässa, en ökning med drygt 1 700 jämfört med 2012.

Stockholm fortsätter att växa. Av de 15 kommuner som hade störst andelsmässig folkökning låg tio i Stockholms län. Sundbyberg stod för den största folkökningen, 4,5 procent, följt av Sigtuna med 2,6 procent.

I 206 kommuner växte folkmängden medan det i de 84 andra gick åt motsatta håll vilket kan jämföras med 129 kommuner året före. Torsby i Värmlands län är den kommun som tappar flest invånare, 206 stycken jämfört med 2012.

Enligt statistiken är det färre kommuner som förra året tappade i antal invånare, jämfört med året dessförinnan.

Men att detta innebär ett trendbrott, tror inte Anders Lidström, professor i statsvetenskap och expert på landsbygdsfrågor vid Umeå universitet, på.

– Även om minskningen stannat upp, är verkligheten att en tredjedel av kommunerna tappat befolkning kontinuerligt de senaste 30 åren. Det skulle förvåna mig om det handlar om en uppbromsning.

Många kommuner är så små att de har svårt att klara av att klara välfärden. Ändå går de inte samman, berättar han.

– På landsbygden är identiteten med den egna kommunen mycket starkare än i storstadsregionerna. Att ge upp den egna kommunen, då kan man lika gärna dra täcket över sig. Men förr eller senare måste man nog se över kommunstrukturen. På sikt borde fler gå samman.

TT