Regeringens klimatarbete kritiseras

Stockholm. Regeringens arbete med att minska utsläppen av växthusgaser kritiseras på punkt efter punkt av Riksrevisionen. Åtgärderna riskerar att bli onödigt dyra och inte räcka till.

Vid sitt möte i Stockholm i slutet på september konstaterade FN:s klimatpanel att det går att klara målet att jordens temperatur inte stiger med mer än två grader. Men det brådskar värre att få bukt med världens utsläpp av växthusgaser.

I Sverige råder visionen om nära noll utsläpp 2050, med ett etappmål 2020 för minskade utsläpp utanför EU:s handelssystem för utsläppsrätter.

Sedan 2009 har Riksrevisionen granskat elva aspekter av klimatarbetet. Nu kommer slutrapporten och den är inte nådig. Granskningarna visar "väsentliga brister" i hur staten använder styrmedel och rapporterar om klimat- och energipolitiken.

Riksrevisor Claes Norgren har två huvudbudskap till regeringen:

– På kort sikt finns det en risk för att kostnaderna för att nå målet kan bli onödigt dyra.

– Tittar vi längre fram, till visionen 2050, finns en risk för att de planerade åtgärderna kan vara otillräckliga, säger han till TT.

En tredje viktig slutsats är konstaterad bristande uppföljning och samordning.

– Det finns ett antal myndigheter vars verksamheter behöver samordnas på ett effektivare sätt, säger han och nämner Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Konjunkturinstitutet och Trafikverket som exempel.

Riksrevisionen har inte räknat på fördyringarnas storlek och anger inte vilka åtgärder som bör prioriteras. Men Claes Norgren tillåter sig en reflektion:

– Tittar man på floran av mål, ambitioner, medel och olika aktörer blir det tydligt i granskningen vikten av samordning och grundläggande stabila spelregler för att nå effekt.

Regeringens vision för 2050 ligger mycket långt från Naturvårdsverkets prognos för utsläppsbanor. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att fastställa en ungefärlig bana för hur utsläppen långsiktigt ska minska.

Vidare får regeringen rådet dels att samordna klimatmålen med andra övergripande samhällsmål, dels att peka ut ett tydligt ansvar och mandat.

Miljöminister Lena Ek (C) ger Riksrevisionen rätt på flera punkter.

– Vi behöver bli bättre på samordning mellan myndigheter.

På lång sikt känner hon ändå tillförsikt och menar att "det är absolut möjligt" att nå visionen om nära noll utsläpp 2050.

– När det gäller utsläppen och om vi är på rätt väg, och våra tuffa svenska klimatmål, har vi en kontrollstation 2015.

– När det gäller myndighetsdelen av den här rapporten har vi precis tillsatt en utredning (om olika myndigheter inom miljöområdet) och Statskontoret ska titta på de myndigheter, med ansvar i miljömålssystemet, som inte ligger i min portfölj.

TT: När kommer regeringen att presentera en ungefärlig bana för hur utsläppen långsiktigt ska minska, även efter 2020?

– Det bereder vi just nu i regeringskansliet med underlag från Naturvårdsverket, Trafikverket och en mängd myndigheter. Det arbetet hänger ihop med kontrollstationen 2015 och då tar vi ett samlat grepp.

Bakgrund:

Riksrevisionen har ställt den övergripande frågan: Använder staten sina styrmedel så att utsläppen av växthusgaser minskar i enlighet med målen och till rimliga kostnader? I svaret ligger flera negativa slutsatser:

Stort gap mellan regeringens vision och Naturvårdsverkets utsläppsprognoser.

Otydliga klimat- och energimål.

Tydliga prioriteringar saknas för departement och myndigheter.

Brister i samordning - regeringens beslut om styrmedel är sällan så långsiktiga som riksdagen efterfrågar.

Brist på samordning med EU:s handelsystem för utsläppsrätter.

Otydlig ansvarsfördelning av styrmedel.

Rapporteringen inte samordnad och med stora brister.

Effekterna av klimatinsatserna varierar.

Principen om att förorenaren ska betala följs inte fullt ut.

TT