Inrikes

Forskare: Anabola kan öka äldres livslust

INRIKES

Hälsa. Forskare vid Luleå universitet menar att äldre personer borde kunna behandlas med små doser anabola steroider för att öka livslusten och förbättra hälsotillståndet. De vill därför läkemedelspröva preparaten.

– Jag är tveksam till om det överhuvudtaget har något medicinskt värde, säger Anders Rane, senior professor på Karolinska institutet.

En av forskarna vid Luleå tekniska universitet är Anders Eriksson, som länge studerat anabola androgena steroiders påverkan på musklerna. Som tidigare landslagman i styrkelyftning har han gått från ett fokus på dopning inom idrott, till att mer intressera sig för hur preparaten skulle kunna påverka människor utanför idrottens värld.

Rå på fallolyckor

– Jag och många med mig har börjat ställa frågan: Varför kan vi inte prova att använda detta medicinskt, till exempel till äldre män? Naturligtvis inte i sådana mängder som de som dopar sig, säger han.

Ökad känsla av pigghet, ökad könsdrift, minskning av fett och ökad muskelmassa är några av effekterna han nämner. Och en positiv förlängning av detta skulle kunna vara att det stora antalet fallolyckor minskar.

– Så fort man pratar om det här så tänker alla människor dopning, det här är dopning, och får en massa negativa känslor. Men det här skulle ju vara något annat, säger han.

"Oerhört dyrt"

Anders Rane, professor i klinisk farmakologi på Karolinska institutet, har länge forskat om anabola steroider. På Karolinska finns både ett labb, som arbetar med idrottsprover, och en jour som arbetar med dopningens avigsidor i samhället. Han känner igen tankarna om mindre doser i medicinskt syfte från amerikanska studier, men ser i dag inget som tyder på att det skulle bli verklighet.

– Jag tror att läkemedelsbolag tidigare funderat på att utveckla en substans som heter dehydroepiandrosteron, ett försteg till testosteron, till ett läkemedel. Men jag tror det kommit av sig och det finns i dag inget aktivt forskningsintresse att utveckla detta för äldre, säger han.

En anledning är att det saknas ekonomiska incitament. Dessutom är det mycket svårt att förutse effekterna.

– Det är oerhört dyrt. Så jag tror att utsikterna att utveckla detta till något kliniskt användbart är väldigt små, säger Anders Rane.

TT

Publisert:

Aftonbladet

/

Senaste Nytt

/

Inrikes