Lappa och laga är det nya slit och släng

INRIKES

Samhälle. I takt med att konsumtionssamhällets festdag Black Friday sprider sig allt mer väcks motreaktioner mot köphysterin.

Lagningskaféer blir allt vanligare och intresset för att fixa i stället för att slänga växer.

Allt går att laga, det är Leili Mänder övertygad om. Hon har Instagramkontot Lagningsaktivisterna och brinner för att stoppa, lappa och laga.

– Vi har nog aldrig lagat så lite som vi gör nu. Det är så lätt att köpa nytt. Jag har hört så många gånger om folk som slänger en skjorta för att en knapp gått av, jag tror inte att det finns i deras uppfattningsvärld att man kan laga något.

Samtidigt finns det ett växande intresse för att laga. Lagningsaktivisterna har vuxit stadigt sedan starten för ett år sedan och runt om i landet dyker det upp kurser, workshops och lagningscaféer.

Det finns olika skolor. En del vill laga så att det knappt syns, andra låter lagningen bli en utsmyckning på plaggen. För några är det viktigast att en älskad tröja håller ihop tillräckligt för att användas lite till.

Nödvändigt ont

Men väldigt många lagar inte sina kläder. Leili Mänder ser en uppsjö olika orsaker till det, att vi är bortskämda med att allt går att köpa nytt är bara en av dem.

– Lagning har en känsla av nödvändigt ont. Folk är så trötta och utarbetade att lagningar bara känns som ytterligare ett tvång. Sedan är lagning väldigt kvinnligt kodat och det ger det låg status.

Att man helt enkelt inte vet hur man gör och är rädd för att det ska bli fult och fel är också viktiga faktorer, tror hon. Och det är något hon absolut vill råda bot på.

– Jag önskar att lagning kunde bli ett uttryck för glädje och kreativitet. Drömmen är att ett kompisgäng på landet börjar med lagningsjuntor.

Nål och tråd

Själv tycker hon att lagningar är avslappnande, och de är sällan stora projekt utan lätta att avsluta. Och det behöver inte vara komplicerat, med nål och tråd kommer man långt.

– Att lära sig stoppa strumpor är en väldigt bra början. De slits där det inte syns, så det gör inget om det inte blir så fint. Det är grunden till väldigt mycket. Sedan kan man kanske lära sig att laga det man gillar mest. Har man mycket jeans kan man lära sig att laga jeans.

Leili Mänder ser lagningar som en aktivistisk handling. Den som lagar måste vara aktiv och ju fler som ägnar sig åt det, desto större blir effekten, för samhället och miljön.

– Det finns ensamstående föräldrar och andra som inte har råd att köpa allt nytt. Jag tror att vi får ett snällare samhälle om lagningar är både accepterat och normativt.

Lagar hemelektronik

Samma tankar finns på Repair café GBG i Göteborg. Där kan man varannan måndag få hjälp med att laga hemelektronik i Studiefrämjandets lokaler.

– Så fort man nämner det tycker folk att det är fantastiskt, säger Emma Öhrwall som är handläggare på Studiefrämjandet.

– Det kan komma någon med en dammsugare och själv får sitta med och hjälpa till att laga den. Man ser hur den människan växer.

Allt kanske inte går att laga, men det är absolut värt ett försök. Lampor, dammsugare, hörlurar med glapp i sladden och farmors matberedare från 50-talet är saker som dykt upp på Repair café.

– Det är allt från dyra grejer till väldigt enkla och billiga. Det kan vara något man har väldigt kärt, eller att man bara inte orkar köpa nytt. Eller inte har råd. Det finns så många olika orsaker till varför man vill laga saker.

Ändra mönster

En viktig uppgift med att lära ut hur man lagar är att förändra konsumtionsmönster, att inte köpa nytt så fort något är trasigt.

– Det här kan vara ett sätt för att jobba långsiktigt för att prylarna ska hålla. Om människor har kunskap kan de börja ställa krav, och kanske välja bort sådant som de vet inte går att reparera.

Emma Öhrwall ser att kunskapen om hur man lagar saker har gått förlorad. De äldre män som kommer till kaféet har ett annat självförtroende, för att lagandet varit en naturlig del för dem.

– Om man tittar på mormor och morfar och farmor och farfar så var det inget konstigt att laga saker. Men då lagade man av knapphet och nöd. Nu lever vi också under knapphet och nöd, även om det inte syns på samma sätt. Men naturresurserna är på väg att ta slut och vi måste hushålla med dem.

TT