Måndrömmar för nästa svenska astronaut

INRIKES

Rymden. Som biolog har hon studerat djur i extrema miljöer som Antarktis och Himalaya. Men Jessica Meir har siktet inställt på ännu mer extrema platser.

– Drömmen är att åka till månen, säger 39-åringen, som om några år kan bli nästa svensk i rymden.

I dagarna är det exakt tio år sedan som Christer Fuglesang blev förste svensken i rymden. Det är med anledning av det tioårsjubileet som nästa rymdsvensk, Jessica Meir, är på ett kort Sverigebesök.

Den 39-åriga svensk-amerikanskan har visserligen inte fått något datum för sin rymdfärd än, men efter en tuff utbildning på Nasa är det egentligen mest en tidsfråga.

– Jag tror att jag får ett uppdrag om ett, två, eller tre år, berättar hon.

– Sedan måste jag träna två år till för uppdraget, så jag hoppas att jag är uppe i rymden om tre till fem år.

Svenska rötter

Vi tar den svenska kopplingen först. Pappa Josef är från början israel, men mamma Ulla-Britt är från Västerås. Jessica Meirs två äldre systrar är också födda i Sverige, även om hon själv föddes först efter familjens flytt till USA. Däremot, påpekar hon, är hon både svensk och amerikansk medborgare.

Så även om det sitter en amerikansk flagga på den vänstra axeln av hennes Nasa-jacka hoppas hon kunna sätta lite blågul prägel på den kommande rymdresan också.

– Ja, något svenskt måste jag ju ta med upp. Jag är stolt över att jag är både svensk och amerikan, säger hon.

Livslång dröm

Vägen till Nasas astronaututbildning gick via bland annat en doktorstitel i marinbiologi. Utöver djupdykande kejsarpingviner och sjöelefanter i Antarktis har hon exempelvis intresserat sig för stripgäss, som klarar både extrema temperaturer och syrefattiga, höga höjder när de korsar Himalaya. Inte helt olikt de olika påfrestningarna som människokroppen utsätts för under rymdfärder med andra ord.

Men det är ändå att själv få åka upp i rymden som varit den stora drömmen så länge Jessica Meir kan minnas. När hon som liten blev ombedd att rita sig själv som vuxen, ritade hon sig själv på månen.

De drömmarna finns i högsta grad kvar, även om det troligtvis först blir en resa upp till den internationella rymdstationen ISS.

– Jag har alltid undrat hur kommer att kännas när jag tittar ner på världen. Så jag åker vart som helst. Men om jag själv får bestämma, då blir det månen, säger hon.

– Jag tror att vi både måste och ska åka tillbaka till månen innan vi funderar på Mars. Så jag hoppas. Att bli första kvinnan, första svensk-amerikanska kvinnan, på månen... Vi får se.

TT