Arbetslösa unga kan få men för livet

INRIKES

Arbete. Ju mer arbetslöshet och tillfälliga anställningar i unga år, desto sämre psykisk hälsa senare i livet.

Ungdomsarbetslöshet måste därför ses som ett folkhälsoproblem, konstaterar forskare.

– Det blir en typ av ärrbildning. De här erfarenheterna sätter sig både i själen och i kroppen och verkar sedan inte försvinna därifrån oberoende om man får jobb. Det är väldigt allvarligt, säger Anne Hammarström, professor i folkhälsovetenskap, till TT.

För att visa på de långsiktiga effekterna av ungdomsarbetslösheten har Anne Hammarström i en studie gjord för Umeå universitet följt en grupp personer som gick ut årskurs nio i Luleå 1981 respektive 1989. Hon har återkommit med samma frågor om sömnlöshet, nedstämdhet och oro när de var i 20-årsåldern och i 40-årsåldern. Och resultatet är tydligt.

Hög arbetslöshet mellan 21 och 25 ledde till ökad sannolikhet för psykisk ohälsa i medelåldern. De som startade sitt yrkesliv när det var lågkonjunktur betalar alltså ett extra högt pris för sin hälsa på sikt, konstaterar studien. Effekterna på hälsan är desamma, men eftersom gruppen arbetslösa är större under en lågkonjunktur blir även effekterna på samhället större.

Arbetslöshet kan påverka den psykiska hälsan även om den inträffar senare i livet, men i unga år är man extra sårbar.

– Det är klart att det också är negativt för hälsan att drabbas av arbetslöshet senare i livet. Men ungdomsarbetslösheten är ett allvarligt folkhälsoproblem eftersom effekten verkar bli bestående. Är det något som ska prioriteras är det därför ungdomsarbetslösheten, säger Anne Hammarström.

Resultatet är heller inte specifikt för ungdomsgruppen i Luleå. Det stämmer överens med siffror och hälsotillstånd från hela landet.

TT