Unga judinnor i Malmö trotsar rädslan

INRIKES

Samhälle. Antisemitismen i Malmö blir allt värre, konstaterar två unga judinnor. Men trots rädslan kommer de aldrig låta sig skrämmas eller låta det påverka deras liv eller vilka de är.

När 200 personer samlas på Möllevångstorget i Malmö för att protestera mot en amerikansk presidents beslut att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad är det judar som får motta hat och hot om våld. Dagen efter utförs ett brandattentat mot Judiska församlingen i Göteborg.

"Vi vill ha vår frihet tillbaka, och vi ska skjuta judarna", skanderade demonstranterna. Det är inte första gången grov antisemitism hörs på stadens gator.

19-åriga Rebecka Gellert som har vuxit upp i Malmö tycker att situationen för judar blir allt värre. Hon var på jobbet, ett stenkast från Möllevångstorget, när demonstrationen hölls.

– Jag blir inte förvånad längre. Det känns inte längre konstigt att vi har polisbevakning på våra gudstjänster. Det har blivit en vanesak för judar i Malmö. Hatat ökar bara, jag ser det själv när jag är ute i skolor och pratar om det här. Jag får allt mer hotfulla frågor, säger hon TT.

Alltid på sin vakt

Trots allt känner sig Rebecka Gellert ändå säker i Malmö, men hon undviker att bära smycken och kläder som anspelar på att hon är jude. Hon känner sig inte rädd, utan blir mer obekväm när frågor dyker upp i sociala sammanhang och är alltid på sin vakt.

Trots att det är frågor som Rebecka brottas med dagligen är det inte många som inte har en aning hur situationen ser ut. Hon är därför rädd att det måste bli ännu värre innan någon bryr sig tillräckligt för att göra något åt det.

Döljer inte sin identitet

Antisemitismen kommer aldrig att dö, konstaterar 17-åriga Mira Malm som bott hela sitt liv i Malmö.

– Det som hände i går gör mig så himla ledsen, för hur mycket vi än kämpar och alla steg vi tar så är vi ändå så långt borta från mitt mål, säger hon till TT.

Under alla tider har judar mördats, hotats och hatats. Den rädslan gör att många av hennes jämnåriga vänner väljer att dölja sin religion. Själv väljer Mira Malm att trotsa sin rädsla och inte gömma sin judiska identitet. Det hon alltid tagit med sig från sin judiska tro är gemenskapen.

– Jag kommer alltid att bära min Davidstjärna och möta de konsekvenserna, trots att jag är rädd. För jag vet att det inte finns någon anledning för mig att vara rädd, jag är judinna, det är vad jag är och vad jag vill vara.

Ingen magisk lösning

När den nya rabbin Moshe-David HaCohen flyttade till Malmö för mindre än ett år sedan var ett av huvudskälen arbetet med de här frågorna.

– Människor känner sig inte trygga. Vi har haft nära kontakt med polisen och vi hoppas att vi kan ge alla den säkerheten de förtjänar. Vi hoppas att även kommunen agerar.

Redan innan Moshe-David HaCohen flyttade till Malmö var han väl medveten om de problem som staden brottas med.Under de senaste månaderna har de arbetat nära med muslimska församlingarna och har nu tillsammans ett projekt som går under namnet "Amanah". Det finns många minoriteter som samsas i Malmö och en grundläggande inställning måste vara ömsesidig respekt, menar HaCohen.

– Det finns ingen magisk lösning. Vår förhoppning är att genom de här personliga kontakterna ska vi diskutera ömsesidig respekt och att de också går in och sätter gränser för vad som inte acceptabelt och vad som inte är det.

– I det här faller förväntar vi oss att lederna för de muslimska grupperna agerar mot alla former av diskriminering. Att de inser att antisemitism och islamofobi har samma rötter, hatet mot den andre. Därför måste vi skydda varandra.

Ger inte upp

Antisemitismen gör det judiska livet i Malmö allt fattigare, menar Rebecka Gellert. Församlingen blir allt mindre när folk väljer att lämna Malmö. Många av de som är kvar vill inte delta i stora evenemang, en del är rädda för att gå ut. Men Rebecka Gellert kommer inte att flytta. Malmö har en väldigt stor gemenskap och det är många som vill göra det bättre.

– Malmö är mitt hem. Jag skulle nog bli väldigt arg på mig själv om jag flyttade av den anledningen. Det skulle vara som att jag gav upp när vi alla borde få leva som vi vill, säger Rebecka Gellert.

TT