Undsättare möttes av plågsamma syner

Publicerad:
Uppdaterad:

Oslo. När Jörn Överby styrde sin båt mot Utöya i fredags möttes han av synen av ungdomar i vattnet, levande som döda - och av gärningsmannens kulor. Tillsammans med en kamrat var han den förste att komma till undsättning, 35 minuter före polisen.

Efter den tredje vändan med båten fylld av så många han kunde få med tvingades Överby backa på grund av skotten. Flera simmade mot honom och några blev han tvungen att lämna efter sig.

Bakom de simmande ungdomarna så hörde Jörn Överby skotten på Utöya, men han såg aldrig Anders Behring Breivik, berättar han för Aftenposten. Många av de som kom simmande dödades av kulorna. Överby lyckades få med sig 25-30 ungdomar i säkerhet.

– De var paniska. Många simmade rakt ut i fjorden, där det är bråddjupt, säger han.

– Jag kastade ut alla flytvästar och hoppades på att det skulle rädda några av dem. Vattnet var kallt, och jag visste att de inte skulle överleva särskilt länge.

På helikopterbilder syns att Överby varit väldigt nära Breivik och vid den tredje turen så ven kulor nära huvudet på 45-åringen i båten.

Han fick vända om och lämna nödställda bakom sig. Överby säger att han får en klump i halsen.

– Det är väldigt tungt att tänka på i dag.

Tarjei Jensen Beck är 19 år och ledare för Finnmark AUF. Han ligger på Universitetssjukhuset Nord-Norge i Tromsö med frakturer - bland annat under ena ögat - och möjligen skottskadad fot.

– Det var ett helvete på ön. Föreställ dig den värsta skräckfilm du sett men att du är själv med i den, säger Tarjei Jensen Beck om dödsskjutningen i fredags till NRK.

Han fick syn på gärningsmannen när han var på väg till ett hus för att hämta kläder.

– Inom loppet av tio sekunder förstod vi att det var allvar. Någon hade sagt att polisen hade kommit för att leta efter bomber, sedan såg jag att han sköt runt sig.

Tarjei Jensen Beck såg flera personer skjutas innan han sprang och gömde sig vid en klippa. Gärningsmannen sköt även efter honom och han föll 15 meter ned från klippan och blev liggande medvetslös tills dramat var över.

Han har opererats flera gånger för sina skador.

– Vi ska ta det tillbaka, säger han, liksom många andra medlemmar i AUF, om lägerön Utöya.

Brandkåren har hjälpt polisen med det tunga arbetet att söka igenom "Höyblokka", regeringsbyggnaden i centrala Oslo som fick så omfattande skador av bomben att den kanske måste rivas.

– Det enda som finns kvar är de bärande väggarna. Allt annat - lätta väggar, hyllor, stolar, bord, skåp - allt är bortblåst. På en del ställen är kontoren helt tomma. Alla inventarier har blåst över till grannkontoren, säger brandkonstapel Jörgen Lie Andersen till tidningen Verdens Gang.

Ingen vet hur många som fortfarande ligger döda i ruinerna.

– Det går lite upp och ner. Vi kommer inte att gå ut med någon siffra om hur många som saknas, det är helt enkelt för osäkert, säger Sveinung Sponheim, tillförordnad polismästare i Oslo, till tidningen.

Han är en av dem som hjälpt till i arbetet med att forsla de döda från Utöya till fastlandet.

– Vi såg de döda ligga längs med stranden. På udden där vi jobbade låg det fem döda. Men upp mot tältplatsen var det visst mycket, mycket värre. Det var tufft nog att se det vi såg, säger han.

Gemenskapen med kollegorna är viktig för både polisen och brandmännen just nu.

– De här kvinnorna och männen är utbildade för krävande uppdrag, men det är uppenbart att även de har haft upplevelser de senaste dagarna som kommer att prägla dem under lång tid. Det har vi alla, oavsett vilken uniform vi bär, vilket parti vi tillhör eller vilken religion vi följer, sade justitieminister Knut Storberget till NTB när han talade med brandmännen i söndags kväll.

Brandmännen vill dock inte få någon hjältestatus.

– Det är inget vi tänker på. Vi är ju inga superhjältar. Vi gör bara vårt jobb, säger brandmästare Björn Arnesen, som ansvarar för brandsäkerheten i Oslo, till Verdens Gang.

23-åriga Khamshajiny Gunaratnam sitter i AUF:s styrelse och var på Utöya i fredags.

Hon beskriver paniken på ön, hur hon och hennes vänner "sprang och sprang och sprang". Först trodde hon att skotten inte var på allvar, att det hon hörde var "på skämt". Sedan fick hon veta att människor hade dödats.

– Då trodde jag att jag skulle dö. Jag var livrädd, säger hon, till TT.

Efter de första varningsropen gömde hon sig på en toalett. Hon satte sedan mobilen på ljudlös och sprang ut.

Tillsammans med flera vänner rusade hon genom skogen, fick sår på kroppen av buskar och stenar. Skotten hördes hela tiden. De beslutade sig till sist för att kasta sig i vattnet och försöka simma.

– När vi var vid stranden hörde vi hur skotten kom närmare, säger hon.

Fortfarande medan hon simmade hörde hon hur mannen sköt. Hon fick senare veta att han sköt i riktning mot dem i vattnet. En bit ut blev hon hämtad av båtar som skyndat till undsättning.

– I efterhand har jag förstått att polisen nog gjorde sitt bästa. Men när vi var på ön tänkte jag bara: var är polisen? Varför kommer de inte hit?, säger hon.

De senaste dagarna har hon besökt de skadade på sjukhuset och stöttat de som behövt hjälp. På frågan om vad hon känner inför mannen som dödade och skadade hennes vänner säger Khamshajiny Gunaratnam:

– Jag tycker synd om honom, för att han hade ett så dåligt liv att detta var det enda han kunde göra.

TT

Publicerad: