Barn svårt utsatta i ebolakrisen

Publicerad:
Uppdaterad:

Stockholm. Barnen riskerar att bli traumatiserade under ebola-epidemin i Västafrika. Normalt i krislägen brukar hjälporganisationer försöka hålla ihop familjer.

Nu måste de göra tvärtom, skilja barnen från föräldrarna för att hindra smittspridningen.

Det händer att barn blir stigmatiserade av människor i sin omgivning när föräldrarna insjuknat.

Nioåriga Mercy Kennedy har fångats på bild när hon gråtande står lutad mot ett träd i Liberias huvudstad Monrovia. Dagen innan fördes hennes mamma bort med ambulans till sjukhus. Ingen går för att trösta den övergivna flickan.

– Det har funnits en tradition i de här länderna (Liberia, Sierra Leone och Guinea) att man har tagit hand om varandras barn. Men nu är folk rädda för att bli smittade. Därför finns det många barn som ingen överhuvudtaget vill ha att göra med, säger Elisabeth Dahlin, generalsekreterare för Rädda Barnen..

Isolering krävs

Om vuxna familjemedlemmar smittas av ebola, så ska barn hållas isolerade i 21 dagar. Det är en lång tid att uthärda för ett barn. Efteråt måste alla leksaker - gosedjur, kritor, ritblock - brännas, om barnet visar sig smittat.

– Vi brukar ju försöka hålla ihop föräldrar och barn. Men nu för att hindra att smittan sprids, så måste vi arbeta tvärtemot vad vi är vana vid. Nu måste familjerna splittras och utmaningen för oss är då hur vi kan se till att barnen har det bra. Det här är otroligt traumatiserande för barnen, säger Elisabeth Dahlin.

Har inte råd

Förutom smittorisken är en anledning till att barn blir utlämnade åt sig själva vid föräldrarnas frånfälle att andra familjer helt enkelt inte har råd med ännu en mun att mätta.

De flesta som dör i ebola i Västafrika är i åldrarna 25-45 år, det vill säga människor som med stor sannolikhet har barn.

I ebolans spår finns det stor risk för att andra dödliga sjukdomar sprids. Många föräldrar undviker i det längsta den överbelastade sjukvården på grund av smittorisken. Det innebär att färre barn vaccineras och att fler barn dör av exempelvis malaria och diarréer i de drabbade länderna.

En reservmamma

Men det finns ljusglimtar. Elisabeth Dalin berättar om en liten pojke som stod ensam vid vägkanten sedan hans föräldrar dött på väg till sjukhus. Till slut kom det förbi en polis som tog pojken med sig. Han hamnade på ett center där det fanns en kvinna som hade förlorat hela sin familj - också i ebola. Tanken var att pojken skulle placeras på barnhem. Men han vägrade släppa kvinnan. Hon visade sig ha ett stort hjärta och lovade att ta hand om honom tills man funnit släktingar.

TT

Publicerad: