Reträtt i Kirkuk fördjupar kurdisk splittring

UTRIKES

Irak. Peshmerga lämnade Kirkuk utan att göra motstånd - ett omstritt område som många kurder har sett som hjärtat i en framtida stat. Men nu växer sprickan som löper djupt genom irakiska Kurdistan och drömmen om självständighet tycks allt mer avlägsen.

Det var inget enat kurdiskt folk som folkomröstade om självständighet från Bagdad i september. Tvärtom så talas det i bland om två olika stater inom det självstyrande kurdiska området i norra Irak: "Barzanistan" med starkt stöd för Kurdistans demokratiska parti (KDP) och "Talabanistan" där många håller på det rivaliserande Kurdiska patriotiska unionen (PUK).

– I praktiken finns inte längre ett KRG, en kurdisk region, utan separata geografiska områden som kontrolleras av olika partier. Situationen i Kirkuk har fördjupat motsättningarna i irakiska Kurdistan ytterligare. Anklagelserna flyger i luften, säger Harith al-Qarawee vid tankesmedjan Atlantic Councils Rafik Hariri-center.

Viktiga oljetillgångar

Det var i samband med striderna mot Islamiska staten 2014 som kurderna passade på att ta de-factokontrollen över Kirkuk, trots att området på pappret tillhör Bagdad. Och när irakiska Kurdistans president Masoud Barzani gick vidare med planerna på en självständighetsomröstning - trots omvärldens missnöje och hot - vägde provinsens strategiskt viktiga och inkomstbringande oljetillgångar med all sannolikhet tungt.

Men när den irakiska regeringsarmén tillsammans med Iranstödd shiamilis klev in och halade de kurdiska flaggorna i Kirkuk gjorde peshmergastyrkorna knappt något motstånd. Bakom den snabba reträtten ligger en överenskommelse mellan PUK, som är det största kurdiska partiet i Kirkuk, och de Bagdadtrogna styrkorna, enligt al-Qarawee.

– PUK kände att Barzani och hans KDP utnyttjade folkomröstningen för att stärka sin makt och legitimitet. Det har också historiskt starka band med Iran. När Teheran efter folkomröstningen började stänga gränserna blev det uppenbart för PUK att situationen behövde lättas upp, säger han.

– Det skulle också innebära ekonomisk press för PUK om Bagdad slutade bidra med pengar till Kirkuks budget. Så de koordinerade med de irakiska styrkorna, varpå KDP-styrkorna snabbt kollapsade.

Kris och splittring

Många bedömare har betraktat Barzanis beslut att genomföra folkomröstningen som ett sätt att sopa sina interna problem under mattan. Presidenten - som sitter på övertid - tampas med ekonomisk kris och splittring även inom det egna partiet.

– Det är en tämligen bankrutt stat, oerhört korrumperad med byggen som har stannat av och offentliganställda som inte får sin lön utbetald, säger Per Jönsson, Mellanösternanalytiker vid Utrikespolitiska institutet.

Att kurderna har förlorat kontrollen över Kirkuk kan inte ses som något annat än ett enormt och kostsamt nederlag för Barzani. Den kurdiske presidenten borde ha satsat på förhandlingar med Bagdad i stället, enligt Jönsson.

– Folkomröstningen blev droppen som fick bägaren att rinna över för den irakiska regeringen. Barzani har spelat högt och riskabelt och nu har han förlorat drömmen om ett självständigt Kurdistan.

TT