Här säljs barn för 220 kronor – av sina egna föräldrar

Foto: Fanny Renman
En sjuårig pojke blir strängt övervakad av sin master. Det är med gråten i halsen han svarar på frågor om vem han är och varför han arbetar på sjön.
UTRIKES

Tiotusentals barn tvingas till fiskeslaveri i Ghana

Neenyi är ett av drygt 20 000 barn som arbetat som slav i Ghanas fiskeindustri.

Det är ett riskfyllt arbete där barnen tvingas arbeta från gryning till kväll.

Ofta säljs barnen av sina egna släktingar och förblir slavar livet ut.

Han var bara åtta år gammal när han tvingades lämna sina föräldrar för ett liv som fiskeslav. I dag är Neenyi 14 år gammal och tillbaka i sin hemby Winneba i södra Ghana.

– Min mamma berättade för mig att jag behövde åka till huvudstaden och jobba hos min faster eftersom pappa blivit sjuk, berättar Neenyi.

”När vi inte sov så jobbade vi”

Men istället för ett liv i Accra skickade Neenyis faster iväg honom till en av de drygt 1 200 fiskebyar som ligger vid Voltasjön i östra Ghana. Där väntade ett hårt arbete från tidig morgon till sen kväll hos en slavägare, eller “master” som de kallas i Ghana.

– När vi inte sov så jobbade vi, redan i gryningen var vi ute och fiskade och de sista fiskenäten tog vi upp i solnedgången. När vi inte var ute på sjön städade vi och lagade mat till vår master, berättar Neenyi.

Vid strandkanten i en fiskebyn vid Voltasjöns östra sida breder en marknad ut sig. Framför marknaden ligger långsmala motorbåtar som fraktar folk och varor till andra byar vid sjön. Här myllrar det av små försäljningsstånd där ägarna spänt upp tyg som skydd för solen. Kvinnor balanserar stora skålar fyllda med mat och dryck på huvudet.

Foto: Fanny Renman
Fyra barn som alla arbetar vid sjön. Mannen som de kallar för master berättar att alla pojkarna går i skolan - trots det kan ingen av dem engelska.

En grupp barn står tillsammans med två tonåringar och en man i fyrtioårsåldern runt en kanotliknande båt. De håller på att göra sig redo för att ge sig ut på sjön.

– Barnen är mina söner och de är lediga från skolan i dag, de här är mina småbröder, säger mannen och pekar på de två tonåringarna.

”De här barnen har inte gått många dagar i skolan”

Men senare ändrar mannen sin historia. Istället berättar han att barnens föräldrar är fiskare och är ute på sjön. Han ser bara till barnen medan föräldrarna är borta.

En av pojkarna har ett plåster över pannan och näsan. När vi frågar vad som hänt får han inte svara. Den äldre mannen, som barnen kallar master, bryter in och pekar åt honom att sätta sig en bit bort. Några av pojkarna har svårt att svara på hur gamla de är och när vi frågar vilken by de kommer ifrån får vi olika svar. Ingen av barnen pratar engelska.

Vår tolk Christofer Barbaneto jobbar till vardags som lärare och berättar att undervisningen i Ghana sker på huvudspråket, engelska.

– De här barnen har inte gått många dagar i skolan, säger han.

Stora mörkertal

Längs stranden hörs varken barnskrik eller stoj från lekar. Barnen på marknaden är här för att arbeta - något som är långt ifrån ovanligt i Ghana. Nationella myndigheter uppskattar att omkring 400.000 barn arbetar istället för att gå i skolan, och att omkring 21.000 barn är slavar vid Voltasjön.

Men enligt hjälporganisationer är antalet fiskeslavar betydligt fler än så. Här kan ett barn köpas för motsvarande 220 svenska kronor.

Barnslaveri är förbjudet i Ghana och både föräldrar och de som utnyttjar slavarna riskerar långa fängelsestraff.

Risken att åka fast är dock liten. Myndigheterna gör allt mindre åt problemet, något som lett till att Ghana riskerar att klassas som ett av världens sämsta länder på att bekämpa slaveri.

Foto: Fanny Renman
Två äldre slavar tillsammans med sin master i fiskebåten på Voltasjön.

Varje år släpper USA:s utrikesdepartement en rapport som är avgörande för Ghanas möjligheter till framtida bistånd. Ghana får stora bistånd från USA, närmare sex miljarder svenska kronor. Men i rapporten, som släpptes nu i juli, meddelar man att om inte landet tar stora krafttag mot just barnslaveriet riskerar man att förlora hela biståndet.

”Rykten säger att det jobbar barn på sjön”

Ett par hundra meter från Voltasjöns strand ligger kustbevakningens kontor. Här arbetar två kustbevakare för att säkra stränderna och se till att lagen följs. På kustbevakaren Kodjos skrivbord ligger ett automatvapen. Väggarna är prydda med sjökartor och reservdelslistor för utombordsmotorer.

– Vi har hört rykten om att det jobbar barn på sjön men det är inget vi har kunnat bekräfta. Man kan inte börja arrestera folk efter rykten, säger Kodjo.

Så ni har inte sett att det pågår något slaveri på sjön?

– Vår båt är trasig för tillfället. Vi har inte kunnat åka ut på ett tag, men vi kommer kunna göra det senare.

”Vår master slog oss med paddeln”

Voltasjön är en konstgjord sjö och gamla träd sticker fortfarande upp över ytan. Den gamla landterrängen gör sjön svårnavigerad och fiskenäten fastnar enkelt i träd och växter. Barnen som fiskar på sjön tvingas dyka ner och göra loss näten, ett farligt arbete där de riskerar att fastna i fiskenäten och drunkna. Barnen blir illa behandlade av sina masters, de misshandlas ofta både verbalt och fysiskt.

– Vår master slog oss med paddeln när vi klagade på att vi var trötta. Han kallade oss elaka saker hela tiden. Jag hatar honom och kommer aldrig att förlåta honom för det han gjorde mot oss, berättar Neenyi som blev såld som slav av sin faster.

Slavar för livet

Hjälporganisationen Challenging Heights gör räddningsaktioner för att frita barn som hålls som slavar på Voltasjön. Organisationen bildades för åtta år sedan och har sedan dess räddat omkring 1 500 barn från Voltasjön.

– En del barn är så små när de kommer till sjön att de varken kommer ihåg sina föräldrar eller var de kommer ifrån. Om barnen inte räddas eller lyckas fly kan de bli kvar som slavar i hela sina liv, säger Alfred Mensah som jobbar på Challenging Heights.

Det tog sex år innan Neenyi räddades från slaveriet. I dag är han 14 år gammal och tillbaka i sin hemby.

– Jag vill att omvärlden ska veta om att det finns tusentals barn som är kvar som är slavar på sjön och jag vädjar att någon ska hjälpa dem, så att de kan gå i skolan och få ett bättre liv − som jag.