Med Trump ömsar Republikanerna skinn

UTRIKES

USA. Med Donald Trump som USA:s näste president byter Republikanerna karaktär - från ett frihandelsvänligt parti som tror på stark amerikansk närvaro i världen till något mer isolationistiskt.

Donald Trumps överraskande jordskredsseger bär vissa paralleller med partikamraten Ronald Reagans 1980. Få trodde att den tidigare skådespelaren och Kalifornienguvernören, som inte hade någon direkt utrikespolitisk erfarenhet, kunde vinna över sittande Jimmy Carter. Men Reagan tog hem matchen, delvis på grund av Carters misslyckande med att få den amerikanska gisslan som hölls på USA:s ambassad i Teheran fria. Och Reagan, med sin tolkning av konservativ politik, kom att bli en av USA:s mest hyllade presidenter.

"Är i minoritet"

– Reagan förordade frihandel, en liten statsapparat och en robust amerikansk närvaro världen över. Och han välkomnade invandrare om de arbetade hårt. Donald Trumps protektionism, nationalism och isolationism står i bjärt konstrast, konstaterar Richard Himelfarb, statsvetare vid Hofstra University i New York.

Himelfarb, som själv är konservativ men inte stödde Trump i presidentvalet, säger att Reagan-republikaner, som han själv, nu är i minoritet i partiet.

– Därmed inte sagt att vi inte har gemensamma intressen - som ett starkt försvar och att tillsätta konservativa domare till Högsta domstolen. Men partiet håller onekligen på att ömsa skinn.

Lägg därtill att Republikanerna redan före Trump var ett splittrat parti som i stort var uppdelat i tre delar: de så kallade Rockefellerrepublikanerna (som ofta återfinns i näringslivet och förordar avreglering och låga skatter), de moralkonservativa (för vilka frågor som abortmotstånd är viktigt) samt grundlagsivrande så kallade libertarianer (som står Tea Partyrörelsen nära).

Skatter och byggen

Men politiker är pragmatiska människor, som både Himelfarb och Scott Klug, tidigare republikansk kongressledamot från Wisconsin, understryker. Därför kommer de frågor som partiets olika falanger - samt i vissa fall Demokraterna - kan enas om att dominera den politiska arenan i närtid. Klug nämner de skattelättnader som kongressens talman Paul Ryan länge skissat på. Sannolikt kommer Trump också att ge grönt ljus för bygget av den omtvistade oljeledningen Keystone samt en rad infrastrukturprojekt, som vägar och broar.

– Trump är ingen utpräglad ideolog, han kommer inte att fightas för exempelvis sociala frågor som abort. Han kommer att göra "deals", och lämna detaljförhandlingarna till andra, spår Klug.

Vem som blir utrikesminister och hur Trump egentligen kommer att förhålla sig till Ryssland, Syrien, Nato och det globala klimatavtal som slöts i Paris - alla heta frågor under valrörelsen - återstår att se. Liksom huruvida han verkligen kommer att agera så protektionistiskt som han lovat.

– Han har en rad Washingtonrävar att fråga, folk som kan utrikespolitik. Folk var oroliga för utrikespolitiken när Reagan tillträdde också, men det löste sig, påpekar Klug.

Ny strategi?

Att Donald Trump vann presidentvalet beror till stor del på att USA:s demokrater inte slöt upp kring Hillary Clinton på samma sätt som de gjorde för sittande Barack Obama. Men det beror också på att Trump entusiasmerat vita väljare utanför storstäderna, amerikaner som tog sig till valurnorna i stora massor. Alex Theodoridis, statsvetare vid University of California Merced och expert på väljarpsykologi, säger dock att Republikanerna inte kan basera en framgångsrik framtidsstrategi på stöd från enbart vita.

– Av demografiska skäl fungerar inte det receptet om tio till tjugo år. Om man vill vara ett stort parti i USA då måste man ha stöd från minoriteter som spansktalande.

TT