Experter: Omöjligt att helt skydda en stad

UTRIKES

Berlindådet. Det går att skydda offentliga stadsmiljöer mot attacker likt den i Berlin.

Till viss del.

Men att helt skydda ett öppet demokratiskt samhälle mot den typen av attacker är omöjligt.

Höjd säkerhet i form av stängsel, grindar och vakter runt exempelvis myndighets- och regeringsbyggnader är en sak. Men hur skyddar man en stad mot en plötslig lastbilsattack på ett vanligt torg?

– Skulle man gardera sig mot attacker, som vi förmodar att det är i Berlin, så får man ju bygga fysiska hinder. Det blir en annan stadsbild, säger Erik Nord, polisområdeschef i Storgöteborg.

Öppet men sårbart

Säkerhet och trygghet går inte nödvändigtvis hand i hand, säger han och ger ett exempel: Vad händer om polisen förbjuder julhandeln i Göteborg, förbjuder folk från att vistas i centrum om de inte går med tio meters mellanrum under polisbevakning?

– Det skänker ju ingen trygghet, säger Erik Nord.

– Det öppna demokratiska samhället vi har här i väst för ju med sig en viss sårbarhet. Men det för ju med sig så mycket annat som är gott också.

"Sluten stad"

Erik Nord får medhåll av Sara Grahn, professor i arkitektur vid Kungliga Tekniska högskolan, som deltog i arbetet med att bygga upp regeringskvarteren i Oslo efter Anders Behring Breiviks terrordåd 2011.

– Det fysiska kan inte lösa de politiska och sociala problemen. De måste lösas på ett annat sätt. Däremot är risken att man går mot en mer kontrollerad och sluten stad, där bara vissa får tillträde. Det kan bli konsekvensen av att bygga upp en känsla av säkerhet.

Fysiska väghinder

Breivik lät bland annat en 950 kilo tung gödselbomb i en skåpbil detonera nära den dåvarande socialdemokratiska statsministern Jens Stoltenbergs kontor.

– Där är det så uppenbart att det finns ett hot mot platsen. I den typen av miljöer kan man förhindra den typen av terrordåd som vi i dag känner till, säger Sara Grahn.

En variant som används i flera städer runt om i världen är fysiska väghinder, som pollare och betonggrisar, för att bilar inte ska kunna köra där människor samlas. Men det är svårt att gå mycket längre än så utan att öppenheten man vill skydda går förlorad, säger Sara Grahn.

– Vad är nästa steg? Att vi kontrollerar våra offentliga miljöer med vakter och grindar, med passerkontroller. Det är inte det öppna samhället och den öppna staden som åtminstone jag önskar att vi kunde fortsätta ha.

TT