Dämpat men beslutsamt julfirande i Berlin

UTRIKES

Berlindådet. Livet går vidare. I morse slog julmarknaden på Breitscheidplatz i Berlin åter upp portarna efter lastbilsattacken i måndags, då tolv människor dödades. Försäljarna är trötta på uppståndelsen och tycks helst vilja gå tillbaka till vardagen.

Feststämningen med glad musik och färgglada lampor har uteblivit, och det går knappt att titta i något väderstreck utan att se poliser.

Besökaren Marina Görner, som bor bara några hundra meter från attentatsplatsen, är ändå glad att man slagit upp portarna igen. Hon hade varit i Berlins botaniska trädgård tidigare på måndagen och hade egentligen tänkt åka till julmarknaden, men åkte hem i stället, eftersom hon frös.

– Man står här och tänker: Jag hade också kunnat vara här. När jag hörde vad som hade hänt tittade jag ut genom fönstret och såg Gedächtniskirche, och tänkte att precis där bredvid har detta hemska hänt... Jag hade en så fruktansvärd känsla i kroppen, säger hon.

Nu tänker hon dricka "minnes-glühwein" för att hedra offren, säger hon.

– Det de vill är att sätta skräck i folk. Men man ska inte låta sig skrämmas.

Poliser och betongsuggor

Före öppning hölls en minnesandakt i Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche alldeles intill, med bön och tyst minut. Därefter öppnade bodarna med julprydnader, konsthantverk och olika sorters mat.

Runt marknaden har myndigheterna ställt upp staket, polisbussar och betongsuggor. Av de horribla scener som utspelade sig här för mindre än tre dygn sedan syns annars inga spår, bortsett från ett växande blomsterhav och hundratals tända ljus i små kluster.

På själva attentatsplatsen har minnestavlor placerats, med ett fotografi taget tre timmar före dådet, från trettioförsta våningen på det närbelägna hotellet Waldorf Astoria. Bilderna pryds av texten "Vi sörjer" och blir kvar till första januari, då julmarknaden stänger.

Trötta på uppståndelsen

Många knallar tycks ha fått nog av journalister och vill inte prata. Arina, som säljer magnetiska nyckelhängare, säger att det är en märklig känsla att jobba en dag som denna.

– Många är ledsna. Det här är ju något som i vanliga fall är förknippat med glädje, säger hon.

Samtidigt säger hon att det inte finns något riktigt val, och att hon kommer att stå kvar till första januari.

– Tragedier kan hända överallt. Jag är från Indonesien, där det finns mycket terrorism. Men det är hemskt, så klart, säger hon.

Berlin, TT:s utsände