Kritiken växer mot Burmas Suu Kyi

UTRIKES

Burma. Hundratusentals människor är på flykt, FN varnar för etnisk rensning och omvärldens kritik är skarp. Trots det agerar Burmas ledare, demokratiikonen Aung Sang Suu Kyi, inte mot våldsamheterna mot den muslimska minoritetsgruppen rohingya. Tystnaden kan bero på att Suu Kyi inte vågar utmana militären, menar experter.

– Det är förfärligt att hon inte fördömer övergreppen. Men hon är inträngd i ett hörn. Kritiserar hon våldet så förlorar hon stöd på hemmaplan och gör hon det inte så tappar hon respekt internationellt, säger Martin Gemzell, Burmakännare och Asienansvarig vid människorättsorganisationen Civil Rights Defenders.

"Gillrad fälla"

Det sistnämnda är på god väg att ske. "Frånta Aung Sang Suu Kyi hennes fredspris", löd rubriken på en debattartikel i den inflytelserika tidningen The New York Times härom dagen. Världsledare, människorättsorganisationer och andra fredspristagare - bland dem Malala Yousafzai och Desmond Tutu - manar Suu Kyi att ta bladet från munnen.

Men i det senaste offentliga uttalandet, via Facebook i förra veckan, skyllde Suu Kyi krisen i landet på "terrorister" och talade om "ett jättelikt isberg av desinformation".

– Tråkigt att se en ikon förvandlas till en politiker som gör taktiska överväganden. Men samtidigt har hon ingen möjlighet att stoppa militären, den kontrollerar hela statsapparaten. När man kritiserar hennes tystnad bör man samtidigt kritisera militären som genomför övergreppen, resonerar Gemzell.

Han anser att militären gillrat en "perfekt fälla" för Suu Kyi, med syfte att behålla sin egen makt och underminera hennes. Mycket tyder på att militärens popularitet ökar i takt med de hårresande övergreppen mot rohingya, enligt Gemzell.

– I Burma nationellt finns väldigt lite stöd för rohingyas rättigheter. Militären vet att Suu Kyi förlorar stöd nationellt om hon uttalar sig för dem. Och det är i militärens intresse att det till exempel går sämre för henne i nästa val.

TT: Anser du inte att det är moraliskt fel att inte fördöma övergreppen?

– Jo, jag är lika besviken som alla andra. Aung Sang Suu Kyi har åtminstone symbolisk makt och borde utmana militären ännu mer. Och hon borde ha försök neutralisera situationen tidigare.

Bli medborgare?

Rohingya beskrivs ibland som ett statslöst folk, trots att närmare 750 000 har haft den burmesiska delstaten Rakhine som sitt hem. Den senaste våldsvågen - som lett till att över 370 000 rohingyas flytt över gränsen till Bangladesh - tog fart i slutet av augusti. Det skedde samtidigt som FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan publicerade en rapport där han förordade att gruppen skulle få fullt medborgarskap och tillgång till skolor och hälsovård i Burma. Gemzell säger att just den rapporten kan bidra till en lösning på konflikten och att Suu Kyis parti lagt fram den i parlamentet.

Den burmesiska militären hävdar, liksom tidigare, att det är utrensningsinsatser mot "extremistterrorister" som pågår i Rakhine.

FAKTA

Aung San Suu Kyi

Aung Sang Suu Kyi, född 1945, personifierar demokratikampen i militärdiktaturens Burma. Hon satt i husarrest 1989-1995 och 2000-2010. Hon är dotter till nationalhjälten Aung San, som mördades när hon var två år gammal.

Hennes namn består av tre förnamn - fadern Aung San, farmodern Suu och mamman Kyi.

I valet 1990, då det första på 30 år, vann hennes parti NLD en jordskredsseger. Men militärjuntan vägrade lämna ifrån sig makten och oppositionen förföljdes.

Suu Kyi fick Nobels fredspris 1991.

2010 hölls åter val, som dock bojkottades av NLD. Året därefter började militären släppa ifrån sig en del av makten och i fyllnadsvallen 2012 valdes Suu Kyi in i parlamentet.

2015 vann NLD stort i parlamentsvalet. Suu kan enligt författningen inte vara president, eftersom hennes barn har brittiska pass och inte burmesiska, men är i praktiken landets civila ledare. Formellt har hon flera regeringsposter, bland annat är hon utrikesminister. Militären har dock fortfarande makt över landets säkerhetsapparat. Det senaste året har Suu Kyi har fått kritik för ovilja eller oförmåga att hantera minoritetsbefolkningens rättigheter i sitt hemland.

TT

ARTIKELN HANDLAR OM