"Har insett att idrott och politik hör ihop"

Ingela Ahlberg/TT

Publicerad 2020-06-15

Sportens stjärnor sluter upp i protesterna mot rasism och mäktiga idrottsorganisationer tvingas pudla.

Från att förbjuda protestaktioner till att hylla dem.

– Debattläget har förskjutits. Man har insett att idrott och politik hör ihop, säger Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap.

Bjereld säger att ett annat skäl till att idrotten hakar på protesterna är ett led i den globala vågen av protester mot rasförtryck och diskriminering efter att afroamerikanen George Floyd dött under ett brutalt polisingripande.

– Idrottsorganisationerna känner att man inte längre har tiden med sig. Det som man trodde var en gångbar och rättfärdig hållning, att förbjuda exempelvis knäböjningar, är inte det längre, säger Bjereld, som arbetar vid Göteborgs Universitet.

George Floyds död utlöste en storm av protester över hela världen, även inom idrotten. Idrottsstjärnor har uttryckt sin vrede över polisvåldet och rasismen i sociala medier, i demonstrationer – och på fotbollsplanen.

"De förtjänar en applåd"

Helt enligt reglerna inleddes utredningar mot de Bundesligaspelare som protesterade i samband med matcher. Men de lades ned sedan ordföranden i Internationella fotbollsförbundet (Fifa), Gianni Infantino, uttryckt sitt stöd till spelarna.

– De förtjänar en applåd och inte något straff, sade Infantino.

– Vi måste alla säga nej till rasism och all form av diskriminering.

Även NFL, den amerikanska proffsligan i amerikansk fotboll, erkänner att de gjorde fel som förbjöd knäböjande under nationalsången före matcherna – en aktion som quarterbacken Colin Kaepernick startade 2016 och som kanske kostade honom karriären. NFL-kommissionären Roger Goodell gick ut och sade att ligan gjort ett misstag som inte lyssnat på sina spelare, och uppmuntrade dem till fredliga protester.

Utmana olympiska regler

USA:s fotbollsförbund har också tagit bort förbudet mot knäböjande, en policy som infördes 2017 efter att stjärnan Megan Rapinoe gått ner på knä inför träningslandskamper mot Thailand och Nederländerna året innan.

Och USA:s olympiska kommitté (USOPC) ska bilda en grupp, ledd av aktiva, som ska utmana USOPC:s regler – inklusive förbudet mot att protestera.

USOPC stängde i fjol av fäktaren Race Imboden och släggkastaren Gwen Berry ett år efter att de protesterat (knäböjande respektive höjd knuten hand) mot bland annat rasism under medaljceremonierna vid de Panamerikanska spelen.

– Vi ska också förespråka en förändring globalt, säger USOPC:s vd Sarah Hirshland.

Finns i DNA

Internationella olympiska kommittén (IOK) håller dock fast vid sitt förbud mot protestaktioner. IOK:s riktlinjer, som antogs i januari, förbjuder en aktiv att utföra protester under tävling, vid ceremonier eller i OS-byn under OS. Skälet till protestförbudet är att man inte ska dra uppmärksamhet från andra aktiva och deras prestationer.

– De (IOK) har alltid varit den sista bastiljonen för dem som vill stänga politiken ute från idrotten, säger Ulf Bjereld.

– Ändå har man kontinuerligt haft bekymmer med det i praktiken.

Det mest kända exemplet inträffade under OS i Mexiko 1968. Amerikanerna Tommie Smith och John Carlos tog plats på podiet för att fira guld respektive brons på 200 meter när de sträckte sina knutna nävar i luften i en Black Power-hälsning. Duon behandlades som brottslingar efter hemkomsten till USA och uteslöts av den amerikanska olympiska kommittén.

IOK:s ordförande Thomas Bach menar dock att antidiskriminering finns i den olympiska rörelsens DNA och att de som deltar i OS därmed "demonstrerar" för de värderingarna.

– De aktivas kommitté ska ha en dialog med aktiva runt om i världen om sätt som de aktiva kan uttrycka sitt stöd för de olympiska principerna på ett värdigt sätt, sade Bach i samband med IOK:s styrelsemöte.

"Stor framgång"

Bjereld tror att det kommer att få betydelse att idrotten nu ställer sig på demonstranternas sida och fördömer rasism och diskriminering.

– För de demonstranter och de idrottare som protesterat är det i alla fall en oerhört stor framgång, att man fått de här internationella förbunden att bejaka deras protester, säger han.

– Men om det bara är en tidens törn och sedan ramlar det tillbaka till det gamla igen, det beror helt och hållet på samhällsutvecklingen, vad protesterna i USA kommer att leda till.

Just nu har kraftmätningen svängt över till dem som bekämpar rasismen, menar Bjereld, till president Donald Trump och hans anhängares nackdel.

– Idrottsrörelsens ställningstagande ger både ett uttryck för den skarpa polariseringen i USA, men är också en följd av polariseringen. I alla fall en följd av den förändrade styrkeförskjutningen.