Lundqvist minns guldkramen med brorsan

SPORT

Ishockey. Henrik Lundqvist kommer alltid minnas det som hände den där majnatten i Köln.

Speciellt kramen med tvillingbrorsan Joel efter VM-guldet väcker många känslor.

– Ett häftigt ögonblick för båda, säger världsmålvakten.

I början av maj åkte New York Rangers ur Stanley Cup-slutspelet och morgonen efter skickade Tre Kronors lagkapten Joel Lundqvist ett sms till sin bror.

Joel ville att Henrik skulle komma till VM.

Efter viss betänketid kom beskedet Tre Kronor önskade: Henrik Lundqvist, 35, åker till Tyskland.

Ett beslut han inte ångrade.

Fyra straffar

För där skulle han för första gången spela med sin tvillingbror i ett VM eller annan internationell landslagsturnering. Och det slutade med vild guldglädje - sedan "Henke" räddat fyra straffar i straffläggningen i VM-finalen mot Kanada.

– Det var känslosamt på isen med brorsan. Jag kommer aldrig glömma det, säger Henrik Lundqvist.

Han ler.

– Hela turneringen var riktigt kul från första dagen. Att komma dit, med det gänget, med brorsan. Vi hade otroligt kul tillsammans. Och att få vinna. Jag kommer ju självklart ihåg sista straffen. Man kände att nu börjar pulsen gå upp och man visste att gör jag det jag ska är det klart

När guldet var säkrat rusade 21-årige William Nylander - Sveriges bäste poängplockare i turneringen - in och hoppade upp i sin målvakts famn, innan båda sedan föll till isen.

Klassisk bild

En redan klassisk bildsekvens, där Henrik blev lite öm i höften efteråt.

– Men man har ju semester sedan, så ingen fara. Jag har varit på is nu och allt känns bra. Knäet känns bra. Höften känns bra. Man har fortfarande semesterkänslor kvar, men nu när man börjar gå på is börjar ju tankarna komma på campen och nästa säsong och vad jag behöver jobba på. Mer och mer tänk på hockey faktiskt.

Fast om vi tar oss tillbaka till den sena kvällen och natten mellan den 21 och 22 maj i Köln är guldkramen med Joel något han gärna tänker tillbaka på.

– Det var speciellt. Ett häftigt ögonblick för båda. Vi har gått skilda vägar de sista tolv åren, men vi hade aldrig varit i just det skedet utan varandra och den supporten vi gett varandra när vi vuxit upp. Det var väldigt speciellt och jag vet att han känner likadant.

TT

ARTIKELN HANDLAR OM