Lugimaffian bygger Sveriges försvarsmur

TT-SPORT

Handboll. Sävehof har haft nio av de svenska VM-spelarna i klubben men i försvaret regerar Lugimaffian.

Där är det hårda tag som gäller.

– Vi snackar mycket om att få in en go' smäll, säger Anna Lagerquist inför matchen mot Tjeckien i handbolls-VM.

Vi hittar dem vid kaffemaskinen på spelarhotellet i Stuttgarts nordvästra utkanter.

Sabina Jacobsen och Anna Lagerquist, som fyller på med dubbel dos direkt, passar på när styrkan är som den ska vara medan Hanna Blomstrand tar en cappuccino för att smälta in i gänget. Högernian föredrar annars te och har en julkalender med 24 olika sorter med sig till handbolls-VM i Tyskland.

Lugitrion gick i bräschen när Sverige fick ordning på försvarsspelet och vann mot Ungern, efter läckaget i premiären mot Polen.

Det är ingen slump att de tidigare Lundaspelarna - som nu finns i Bukarest (Jacobsen), Nykøbing Falster (Lagerquist) och Köpenhamn (Blomstrand) - går i första ledet när det täpps till bakåt.

Som jätten Finn

De har alla fått sin defensiva grundutbildning i Lugitränaren Dragan Brljevics 3-2-1-system - som bygger på att spelarna har bra tajming, kan läsa anfallarna och klarar av en mot en-situationer på ett bra sätt.

– Det var mycket fokus bakåt och då blir man en bättre försvarsspelare. Så är det. Jag hade bara Dragan i två år men både "Blomman" och Anna har tränat fotarbete och låsningar i många år, säger Sabina Jacobsen.

När spelarna i Lugimaffian får grepp om motståndarna är det inte helt olikt jätten Finns omfamning av en pelare i Lunds domkyrka, där han enligt sägnen förvandlades till sten efter att ha förlorat ett vad mot en munk under bygget på 1100-talet - det går inte att ta sig loss.

"En extra sekund"

Ett mittlås i ett handbollsförsvar, som Jacobsen och Lagerquist bildade mot Ungern, ska helst vara just stenhårt.

– Vi snackar mycket om att sätta nivån redan från start, att få in en schyst men hård smäll, så att man vet att anfallsspelaren tvekar lite för att gå in där nästa gång, säger Lagerquist.

– Men också för att visa de andra spelarna i egna laget, att skicka signaler om att det kommer att bli tufft att ta sig förbi. Om jag får en bra träff kommer spelaren ur balans och jag ger medspelarna tid att antingen hjälpa till eller att komma närmare sin spelare. De får en extra sekund, fyller Blomstrand i.

Högernian tycker att det är skönt att ha sin förra klubbkompis och nära vän bredvid sig i försvaret.

– Dels för att man vet var man har varandra, för tryggheten, men också för att det gäller att kommunicera snabbt i nya situationer, säger Blomstrand.

Till mörka sidan

För Sabina Jacobsen vände karriären när hon slet av korsbandet i knäet. Därefter har den forna skyttedrottningen mest ägnat sig åt defensiven.

– Om jag skulle spela framåt också skulle karriären bli kortare. Jag vill hålla på länge och jag vill vinna saker. Och jag har lika roligt. Jag är här för att stänga bakåt och för mig är det lika viktigt som att göra mål, säger den svenska lagkaptenen.

Där är Blomstrand inte riktigt än, men det är som med valet av dryck:

– Jag jobbar på att få över henne till den mörka sidan, säger Lagerquist.

Stuttgart, TT:s utsände